Lajv

Jag lovade Ulla i en kommentar till min hundralista att berätta om lajv, så nu gör jag det med risk för att utmåla mig som en riktigt konstig person.

Ett lajv är en sorts lek eller ett rollspel företrädelsevis för vuxna människor, ibland även för tonåringar, men jag brukar föredra den typ av tillställningar där alla deltagare i alla fall hunnit fylla 20.

I botten finns en plats och en händelse som leken/spelet rör sig runt. De allra flesta lajv utspelar sig i en Tolkienvärld och innehåller alver, orcher och medeltidskläder av hantverkskvalitet. Dessa lajv är inte jag så intresserad av att åka på. Ofta är det på de här lajven viktigare att tyger är färgade med rätt sorts teknik och att inga skor har gummisula än att själva rollspelandet är bra.

Jag föredrar mer verklighetstrogna lajv, vardagsrealism med en knorr gärna förflyttade till någon annan tid blir jag eld och lågor inför. Ett av de allra bästa lajven jag varit på har dock saknat alla spår av vardaglighet det var ett lajv med älvor (faries)

I den här uppdiktade lajvvärlden finns det en del karaktärer som gestaltas av lajvdeltagarna. På ett bra lajv har alla deltagare fått en roll med ett förflutet och vissa karaktärsdrag, det brukar också finnas en anledning till att vara på just den här platsen just nu. Oftast finns det också intriger som varje roll är inblandad i, dessa intriger kan vara i grupp eller enskilda. Intrigerna delar man inte med sig av till de andra spelarna i förväg utan använder under spelet för föra handlingen framåt. Arrangörerna har haft en idé och har ibland planerat in händelser och ett slut. Men som arrangör vet man aldrig i förväg riktigt vad som ska hända eftersom det är deltagarna som väljer vilka trådar de ska spela på och utformar sin karaktär själv efter de detaljer de fått i rollpresentationen

Jag har varit på lajv som varit på några timmar upp till fyra dagar. Jag kan tänka mig att lite under en vecka är maximalt vad man skulle orka med, sedan behöver man komma tillbaka till verkligheten och sig själv igen.

Under tiden som lajvet pågår är man i roll hela tiden, det brukar finnas möjlighet att lämna lajvet ifall man behöver men det brukar jag inte göra. Är det ett flera dagars lajv lajvar man även på natten vilket lett till att jag flera gånger delat säng med personer jag lärt känna för tolv timmar sedan. Att dela säng betyder dock inget annat än just att vi delar säng.

Under den period lajvet pågår är man helt inne i sin karaktär och förhåller sig till världen som karaktären skulle ha gjort. Ibland tar intrigerna stor plats och man blir indragen i det ena konstigare scenariot efter det andra. Och ibland hinner man inte med att bry sig ett dugg om att det i samhället runt omkring en skett något, man är fullt upptagen av en vardag med vardagsbestyr och vardagsgnabb. Fast vardagen är ju inte den vanliga vardagen utan utspelar sig kanske på 20-talet, och istället för kattpappan kanske jag lever tillsammans med fru och tre maktgalna kusiner.

Lajvvärlden saknar många av de sociala strukturer den vanliga världen har. T.ex. är det ofta lika accepterat med homoförhållanden som heteroförhållanden. Och man försöker ge kvinnor lika stora möjligheter som männen.

Vad är då tjusningen med det här? För min del handlar det om att få leva ut sidor hos mig som jag egentligen inte har och få vara i situationer som jag i verkligheten hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva. Jag tycker att det är otroligt häftigt när jag reagerar inte som Kattmamman utan som min karaktär. Jag har känt äkta rädsla för att bli upptäckt och äkta sorg när något hemskt hänt någon närstående (som jag alltså i verkligheten inte ens vet vad h*n heter) På ett bra lajv hinner det bli väldigt mycket känslor på en väldigt koncentrerad tid. 30 personer med en massa konstiga relationer och hemligheter som alla på en begränsad tid bestämmer sig för att ta itu med allt och uppnå alla sina mål blir väldigt intensivt.

Jag har (på många olika lajv förstås) bl.a. provat på att vara kvinnan som berättar för alla andra att de borde skaffa barn, jag har precis undgått att bli mördad av min man samtidigt som min älskare försöker mörda min dotter i ett ritualmord, jag har varit extremreligös och piskat mig själv till medvetslöshet som bot för att jag pratat med fel personer, jag har blivit så manipulerad av min psykiatriker att jag begått ett mord, jag har på tre dagar gått från att vara absoluta toppeliten i samhället som ingen vågar säga emot till att i princip ensam stödja "fel"sida och ha alla emot mig.

Nästa helg är det dags igen. Jag ska förflyttas till 20-talets Film noir. Vad jag har för karaktär vill jag inte avslöja ännu eftersom jag misstänker att åtminstonde en av mina medspelare läser min blogg ibland.