På kursen jag läser nu går det två tjejer som båda kommit tillbaka efter lång föräldraledighet. Båda är milt sagt ringrostiga, de kommer inte ens ihåg det mest grundläggande i genetiken (Vi läser fortsättningskurs i genetik 10 poäng)
Jag själv har läst flera angränsande fortsättningskurser och är dessutom väldigt intresserad. Så jag har verkligen inga problem att hänga med och förstå det som sägs på föreläsningarna och förstå vad uppgifterna vi fått går ut på.
Den ena tjejen sitter kvar i skolan varje eftermiddag och pluggar och försöker ta igen det hon glömt bort, henne hjälper jag gärna och förklarar även sådant jag kan tycka är larvigt enkelt.
Den andra tjejen åker hem så fort hon bara kan för att hämta sin dotter på dagis, sedan sitter hon och beklagar sig över att kursen är så svår. Jag har verkligen ingen lust att förklara om och om igen för henne vad det är vi ska göra, hon försöker inte ens förstå själv. Visst kan det tyckas oflexibelt att vara student och ha småbarn, men när man bestämmer sig för att läsa en kurs som ges på heltid ska man nog förvänta sig att man måste lägga ner åtminstone 40 timmar i veckan för att klara sig, särskilt om man inte har förkunskaperna i färskt minne. Alla våra kurser är uppdelade i två delar en labbdel och en teoretisk del och det går utmärkt att läsa på halvfart och ta ena delen ett år och andra delen nästa år så det är inte så att hon måste ta heltid för att kunna ta en examen. Mest irriterad är jag nog på den här tjejen för att hon hela tiden antyder att jag minsann kommer att förstå hur synd det är om henne när jag fått mitt eget barn. Och det är mycket möjligt att jag kommer att inse att det inte går att plugga heltid med ett litet barn trots att det finns en pappa som nog kan gå ner i arbetstid, men jag kommer aldrig att beklaga mig över att heltidsstudier innebär heltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar