Jag har precis varit på en mammaträff, en sån där för förstagångsmammor där det informeras om sådant jag redan läst om i tusen böcker. Men det skadar aldrig att få höra allt igen, och barnmorskan som höll i träffen var väldigt sympatisk.
Några som inte var lika sympatiska var ett gäng medmammor. Vi fick berätta vad vi hette och när våra barn var beräknade att födas och då var det någon som var beräknad till julafton vilket väckte stor munterhet och många kommentarer om dålig planering. Jag tycker verkligen inte att det är roligt, för mig är det en så stor gåva att överhuvudtaget vara gravid att jag tycker att alla årets dagar är perfekta att föda barn på, och jag kan inte hur mycket jag än anstränger mig se det roliga.
Vad som var ännu värre var skratten från några mammor när barnmorskan pratade om oron som vissa som t.ex. hade haft flera missfall känner, och att de kanske behöver komma in och lyssna på hjärtat många gånger för att de är så oroliga om de inte känt sparkar på ett litet tag. Det var fler än jag som inte skrattade åt det såg jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kanske är de oroliga själva och nervösa och skrattar därför? ELLER så är de helt enkelt bänga i huvudet förstås, båda alternativen är ju möjliga.
Tyckte det var superskönt (eller vad man nu ska säga) när vi var på visning av BB och förlossning och barnmorskorna visade de två uppehållsrummen och den enda berättade att de nyförlösta kvinnorna oftast satt i det ena av dessa två rum och gynpatienter (BB och gyn-vårdavdelning var samma på det där lilla sjukhuset) i det andra. Och så la hon till att det kanske inte alltid är så lyckat att man använder det uppehållsrummet om man kommer nyförlöst med sin lilla bebis, det kan ju finnas patienter där som mår dåligt av det, pga anledningen de är där... Det tyckte jag var så skönt hänsynsfullt, en hänsynsfullhet som man tyvärr sällan träffar på.
Det låter verkligen närmast makabert att skratta åt en sådan sak. Man undrar vad orsaken till skratten var?
En bebis vore ju en perfekt julklapp... Men så tänker visst inte vissa...
Om det är för att julen och födelsedagen blir så nära varandra borde ju ingen vilja ha barn mellan 24e november och 24 januari!!
Jag skulle vara glad oavsett NÄR jag fick barn, bara jag FICK barn...
Nä..håller med dig, inget roligt i dat alls.
Vilken vecka är du i nu??? :)
Nä..håller med dig, inget roligt i dat alls.
Vilken vecka är du i nu??? :)
Osmakliga skratt.
Jag har fått höra att från många att det är en så perfekt månad (mars) att få barn i och jag kan inte låta bli att varje gång säga att alla månader är perfekta att få barn i. Jag förstår inte hur de tänker.
KRAM HB
Vet du, ibland skulle jag vilja kliva in i huvudet på en av de där mammorna du beskriver. Hur är det att bli gravid på första försöket och sedan räkmacka* sig igenom graviditeten utan en tanke på att nåt kan gå snett?
Hur är det att undra, "förresten är inte min mens sen? jag testar väl" och bli alldeles paff av plusset, för det var ju oväntat?
....eller, ja allra helst skulle jag ju vilja vara en sån mamma och slippa gå igenom allt det vi går igenom.
Kram
*nytt verb?
Kan inte låta bli att undra: hur många blivande mammor var ni på den där träffen egentligen? Sa inte barnmorskan ifrån?
Att folk tycker det är dålig planering att föda barn runt jul, kan jag faktiskt delvis förstå. Det känns ju som så mycket annat händer då. Och så tycker man synd om barnen som fyller år vid jul. Dessutom är det svårt att sätta sig in i eller ens komma ihåg att andra kanske inte har lika lätt att bli gravid som man själv har. Själv tror jag inte att jag någonsin sett mina barn som självklarheter, men med två missfall i bagaget tänker jag "undrar om ni inser vilken tur ni har" när jag ser en gravid kvinna. Perspektivet har förändrats, därför att jag har andra erfarenheter. Sådant är livet.
Att skratta åt andras oro tycker jag dock är urkorkat. Men jag undrar om det inte var en hel del nervösa, eller - kanske - igenkännande skratt.
Skicka en kommentar