I går skrev jag om hur några på mammaträffen skrattade när barnmorskan berättade om att vissa var oroliga och behövde komma in och lyssna på hjärtat många gånger. Egentligen var det nog ingen som tyckte att det var kul, bara det att folk inte lyssnar.
För ganska många år sedan var jag och såg en pjäs av Jonas Gardell på Dramaten. Pjäsen började nästan farsartat med massor av skämt och lustigheter och hela publiken skrattade. Så helt plötsligt utan förvarning mitt i ett replikskifte bytte pjäsen karaktär och var inte alls rolig längre, någon pratade om något riktigt hemskt (jag tror att det var förintelsen) men halva publiken hängde inte med och skrattade glatt, när de förstod vad de skrattat åt var det nog många som satte skrattet i halsen.
Likadant var det igår, det var en trevlig och skämtsam stämning och så helt plötsligt sa barnmorskan det där om att vissa tror varje dag att barnet är dött, och då var det några som inte hängde med i svängarna och fortsatte skratta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Får hoppas att det var så... Men man tycker ju att man borde lyssna när man är på sådana träffar...
... som när hela biosalongen skrattade åt "4 nyanser av brunt", bara för att Killinggänget brukar vara roligt.
Jag tror att ibland skrattar folk när det ett ämne är känsligt eller känns pinsamt. Som ett slags försvar kanske. Häromveckan var jag på föräldramöte och skolsköterskan pratade om att huvudlöss blivit allt vanligare på senare år och att skolan skulle ha en särskild satsning på att få alla att kolla sina barn. Under tiden hon parade om löss gick det skratt och fniss bland föräldrarna flera gånger och det hon sa var verkligen inte kul på något sätt.
Skicka en kommentar