Det är många som läser min blogg, enligt bloggtoppen nästan 2000 unika läsare i veckan. Jag undrar varför man läser? Är det för att man liksom när man läser Linda Skugge vill bli irriterad? Handlar det om någon slags lyteskomik?
Jag kan bjuda på det, ni får gärna bli irriterade och tycka att jag är komplett tokig i huvudet. Men snälla, sluta läs i min blogg om ni inte kan förstå att jag tycker det är jobbigt med andras graviditeter och inte kan låta bli att kommentera. Jag vill inte bli kallad arrogant för att jag reflekterar över att i min värld är inte en ynka månads försök så mycket att hänga läpp över. Jag skrev det aldrig till henne, men jag måste väl få ha tankar?!?
Jag har aldrig gjort reklam för min blogg någonstans, den finns med på bloggtoppen och jag har länken i min presentation på Aff. Men bloggen är bara till för mig själv och mina reflektioner. Jag har aldrig haft som mål att locka många läsare, egentligen skulle jag väl aldrig publicerat min blogg utan haft den bara för mig själv, så kanske får jag skylla mig själv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hejsan!
Jag läser din blogg för att jag tycker det är intressant att läsa om graviditeter och människors liv. Och din blogg ger mig ett helt annat perspektiv på detta i.o.m allt som ni gått/går igenom. Hoppas det inte lät kallt och elakt,det var inte alls menat så!
Oj vilka trista kommentarer du fick!
Du har en otäck förmåga skriva det jag tänker (men som jag inte vågar säga högt?) och jag kan inte annat än att hålla med dig. Igen.
Hej Kattmamman! Jag måste återgå till din reaktion på min (och några andras) kommentarer på ditt tidigare inlägg. Jag håller med dig om väldigt mycket av det du skriver, bl.a det att det här är DIN blogg och du har all rätt att skriva PRECIS vad du vill och uttrycka din åsikt/dina känslor om vilket ämne som helst utan att någon har rätt att kritisera dig. Jag håller också med dig om att det är jobbigt med andras graviditeter, det här är en verklighet även jag lever med. Jag läser din blogg för att jag tycker den är intressant och du tar ofta upp vettiga frågeställningar och tankar som det är givande att reflektera över - både för ofrivilligt barnlösa, gravida, nyblivna mammor och andra. Det är ganska naturligt att alla som läser inte alltid har samma åsikt som du och då undrar jag om du vill att vi inte ska kommentera din text om vi är oense med det du skriver? Om du önskar det, kommer i alla fall jag naturligtvis att respektera det. Personligen blir jag tacksam över alla kommentarer till min text, både medhåll och opponering. Jag tycker det är intressant när folk kommenterar!
Vill ännu kort sammanfatta min tanke vad gäller ditt tidigare inlägg: Jag tror att det är vettigt att försöka inse att alla människor lever i sin egen verklighet där just deras, individuella känslor, sorger och behov känns som dom viktigaste och största. Det att en har svårt (eller omöjligt) att bli gravid eller har kämpat i åratal, behöver inte vara x gånger större som besvikelse eller livskris än någon annans sorg. Jag VET och jag FÖRSTÅR att det inte är lätt att tänka så, men jag tror att man själv mår bättre om man inte försöker lägga poäng eller intensitet på sorgen man upplever.
Jag upprepar, att du känner som du gör, är OK och det är din åsikt som inte jag, eller någon annan har rätt att sätta oss över eller ifrågasätta. Men MIN åsikt är att det inte är bra att jämföra sorg, den finns i så många olika former och man är ute på djupt vatten då man försöker sätta en stämpel på den.
Hoppas du förstår min tanke?
Har haft lite semester från både bloggandet och läsandet och inte läst alla tidigare kommentare du fått, men vill bara skriva att jag läser för att jag tycker det är så intressant att läsa din blogg, dina tankar, dina känslor. Kan känna igen mej i dom och för mej är det en slags terapi att läsa om just din graviditet när jag själv vet att jag aldrig någonsin mer kommer att vara gravid.
Så vill jag såklart veta hur det går för dej och din växande familj! hoppas innerligt att det ska gå vägen och ser fram emot alla härliga blogginlägg i framtiden.
Jag läser definitivt inte för att bli irriterad, m a o ;-)
Varför jag läser? Jo, för jag har lätt att bli med barn själv, men har kompisar som tampas med IVF och missfall.
Jag tycker visst att man kan mäta sorg, och att du har rätt att göra det, Kattmamma. Du som skrev lite längre ner att din sorg (över att din man dog) inte nödvändigtvis är större än en vars man är bortrest över helgen - jag beundrar verkligen din storsinthet (och det vore så mycket enklare att vara en sån person som du, tror jag) (och beklagar din sorg, givetvis) men i min värld är det jobbigare att vara barnlös sen fyra år än sen två veckor. Det står jag för.
Och man klagar inte över att man saknar sin bortresta man för en som aldrig mer kommer att få träffa sin man. Det är ju som att klaga på att man har äckligt kaffe på jobbet för nån som man vet aldrig kommer att få ett jobb. Typ.
Heja Kattmamman!
Annika, adoptivmamma
Alla har ju rätt att klaga på vad f.. de vill, men ingen kan förvänta sig att alla andra ska hålla med och tycka synd om dem. Jag tycker också att en ovälkommen mens är inget att klaga på, man vill bara säga "läs på, så ska du se att det är helt normalt".
Tyvärr är klimatet på många AFF-snack sånt att alla ska alltid hålla med alla och alla ska alltid tycka synd om alla annars blir man kallad både det ena och det andra. Jag tycker det är tråkigt, för diskussionerna uteblir, de nya synvinkelna uteblir, kvar finns bara ett evigt daltande.
Jag förstår vad du menar, håller med dig, och om du är arrogant, så är vi nog många som också är det ;-)
Minå
Tingeling. Du skriver att det är vettigt att försöka förstå att alla lever i sin egen verklighet, med sina känslor och tankar mm. Detta- Kattmammans blogg- är kattmammans verklighet, hennes tankar och känslor.
Detta inlägg från dig är mycket mer nyanserat än tidigare då du dömde mot kattmammans tankar och känslor. Det är INTE samma sak som att kommentera, diskutera osv. Det du gjorde var att tilllrättavisa, ungefär "så där borde du inte tänka, du borde tänka så här (som jag själv gör)".
Jag kan inte tycka att det finns ngt sunt eller vettigt i att sträva efter att inte kännas vid sina tankar och känslor av avundsjuka, bitterhet, smsåsinthet, elakhet, svartsjuka- och alla andra dessa "svarta" känsor som majoriteten av oss människor bär omkring på. Tvärtom,. må¨r de feösta bättre av att låta de få finnas inom oss och uttrycka dem. Tex genom att skrtiva dagbok, som kattmamman gör. Annars är risken att vi, då vi låtsas som att vi inte känner så, på ett annat sätt, i vårt agerande, tar ut dessa känslor på dem de handlar om.
/psykolog
Hej Bridz!
Hittade länken hit via AFF. Väntar själv barn i början av januari 07. Jag förstår dina tankar även om jag inte har varit där. Ibland kan jag tycka att det känns tufft med motsatsen också. Jag blir så lätt gravid. Till och med när jag inte ber om det. Jag kan inte "missa" en gång för då kan man garantera att det är DEN DÄR gången. Har mått skit över den här graviditeten, gör det fortfarande och värst (ja värst!) är det att veta att så många människor kämpar i månader och år och lyckas inte och här sitter jag och vill knappt behålla det lilla liv som växer i magen.
Uppenbarligen är både jag och mannen av två fertila släkten. Min mor fick NIO barn och hans mor blev gravid även med minipiller.
Men jag har inte valt det här, lika lite som du har valt att ha svårt för att bli gravid.
Jag håller med dig om att din blogg är till för DIG och ingen annan. Jag anser att även om du väljer att publicera dina tankar offentligt så ger det ingen rätt att öppet kritisera dig. Man kan, på samma sätt som du, välja att säga att man inte håller med men det är viktigt att belysa att det är ok att var och en resonerar olika. Ingen människa kan någonsin till fullo sätta sig in i en annan människas liv. Hur nära man än står varandra... Det tål att tänkas på...
Kram på dig! Lycka till nu! /Debbie
Skicka en kommentar