Att ljuga till sig fördelar

Jag läste i något av svaren på Tinas utmaning en uppmaning att söka hjälp fort, och ljuga om hur länge man försökt för att få hjälp tidigare. Att skarva någon månad har jag inga problem med att folk gör, men att redan efter åtta månader påstå att man försökt i ett år tycker jag är fel.

I Sverige idag finns det begränsade resurser till sjukvården i allmänhet och till fertilitetsutredningar i synnerhet. Att då ta upp tid och resurser i onödan tycker jag är dåligt. Visst jag förstår att det känns fruktansvärt, nästan bottenlöst jobbigt när mensen kommer en åttonde gång, när kompisarna lyckades på första försöket. Men faktum är att upp till ett år anses normalt att få vänta på att bli gravid. De allra, allra flesta lyckas inom det där året.

Situationen är ju förstås en annan om man misstänker att något är fel, som i mitt fall när mensen fortfarande inte hade dykt upp nio månader efter p-pillerstop, eller när misstanke om endometrios finns. Men fungerar allt som det ska tycker jag faktiskt att man snällt får vänta sitt år.

Visar det sig sedan att det faktiskt fanns något som var fel önskar man ju förstås att man blivit undersökt tidigare, men är det ingen som tränger sig före i kön finns det förmodligen mer resurser att använda när man väl är där.