Ungefär samtidigt som mitt missfall blev flera av mina väninnor gravida, eller valde att berätta om det, och nu börjar barnen komma. Jag fick just ett SMS.
Jag trodde att jag nu när jag är gravid själv skulle kunna glädjas, men tydligen kan jag inte det. Jag ska skicka ett kort grattis, men mer klarar jag inte av just nu. Förhoppningsvis hanterar jag det bättre snart när det fått sjunka in.
Och nej, jag missunnar inte dem att bli föräldrar, och ja jag tycker att de ska få vara jätteglada och stolta och lyckliga och få berätta det för hela världen. Men jag klarar inte av att jubla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänk att det kan göra ont så länge. Det hjälper liksom inte att man är gravid och BORDE vara nöjd och glad, de där negativa tankarna sitter i längre än så. Tyvärr.
Skicka en kommentar