Vi har äran att ha både mamma- och dotter-katt boende hos oss (och nu pratar jag om riktiga katter med päls och svans)
Mammakatt är den mest timida varelse jag känner, hon är dessutom precis som jag väldigt snäll mot allt levande och har aldrig dödat ens en myra trots att hon försökt.
Nyss kom det en sån där långbent insekt inflygande genom fönstret och blixtsnabbt var dotterkatt framme och fångade den, dödade den och åt upp den. Var hon fått den förmågan ifrån har jag ingen aning om, men inte är det från mamma i alla fall.
Jag antar att jag borde vara stolt över vår lilla jägare, men jag vill mest av allt inte ha henne i sängen inatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*skrattar* Känner igen jaktinstinkten. Ok, det lät kanske itne som en gorumetmiddag men det är skönt att någon tar hand om de där krypen man inte vill ha i sovrummet mitt i natten. =)
... och anledningen till att hon inte vill ha den i sängen, och helst inte vill vara i sängen heller, är att strax innan läggdags upprepades det hela. I sängen.
Liten katt tittade förvånad upp med två långa ben stickande ut ur mungipan.
Skicka en kommentar