Avgörande

I morgon avgörs det hur mitt liv kommer att gestaltas det närmsta åren. Ska jag vara synligt blivande mamma på alla släktträffar och högtider eller ska jag vara hemutredningsköande blivande mamma.

Antingen kommer jag att bli mamma i januari eller så kommer det att dröja betydligt längre än så.

Även om det ser bra ut i morgon finns det ju fortfarande en del som kan gå fel, men ändå känns det så avgörande. Lever den och är stor som den ska är det väldigt troligt att det faktiskt kommer att fortsätta gå bra och jag tror att jag för första gången kommer att våga glädja mig, och att jag kommer att våga sätta på mig ett par mammabyxor.

Det som jag är så rädd för är det faktum att jag förra gången inte hade märkt någonting, jag växte och mådde illa fast den varit död i nästan två veckor. Därför vågar jag inte hoppas eller tro någonting nu.