Jag är med i en mailinglista, eller egentligen är det ingen mailinglista utan bara ett gäng vänner/kattuppfödare som skriver till varandra om vad som händer om dagarna och så där.
När jag mådde som sämst tidigare fick jag inte mailen, jag orkade ändå inte varken läsa eller svara. Men nu har jag ju vaknat till liv litegrann. En av tjejerna är gravid, en av alla de där vännerna jag har som ska ha barn precis när jag också skulle haft det ifall jag inte hade fått missfall. Och eftersom jag faktiskt berättat för henne att jag är gravid igen tycker hon nu att det är fritt fram att beklaga sig över graviditetskrämpor. Det är det ju egentligen, och det hon skriver är inget konstigt bara att hon nog inte orkar åka till Uppsala eftersom hela hennes kropp har svullnat upp, men jag tar otroligt illa vid mig över att behöva läsa om det.
Jag inser ju att jag behöver jobba med mig själv och att jag skrivit mycket känsligare saker i min egen blogg. Hoppas att jag kommer att kunna se en gravid mage en dag utan att känna det där stinget i hjärtat.
tisdag, juni 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ugh...det där stinget i hjärtat. Efter 4 missfall, 1 IVF barn och ett andra på väg så kommer jag ofta på mej själv att titta på gravida magar med en blandning av avundsjuka och smärta. Hoppas det också går bort någon gång...Känslan att vara annorlunda eller otillräcklig finns där länge efter att man borde ha kommit vidare.
Ledsen att du fick höra graviditets gnäll just nu när du är så sårbar.
Med lite tur, eller ganska rimlig tur, kan du ju snart se dig i spegeln och se en gravidmage, utan att få ont i själen! Det borde vara boten...
Skicka en kommentar