söndag, juni 11, 2006

Jag blir provocerad

Nu har det börjat. Diskussionerna om man helst vill ha en pojke eller flicka. De flesta vill ha en flicka eftersom det är lättare, men någon pappa vill ha en pojke att busa med.

Jag blir så otroligt provocerad av sådant här. Och så ledsen. Den lugna pojken som helst vill sitta och leka med dockor och rita, eller den sjövilda flickan som klättrar högst upp i alla träd är det något fel på dem? Blir de besvikelser för sina föräldrar?

Min kusin har två barn. Barnen är så olika som syskon kan vara. Den ena är lugn, blyg och ordentlig. Lärde sig äta fint tidigt och smutsar aldrig ner sina kläder. Den andra är ett yrväder, springer ifrån mamma och pappa så fort tillfälle ges kladdar med mat och älskar att leka smutsiga lekar. Båda de här barnen är flickor och lika mycket riktiga, de har uppmuntrats i sin personlighet och har inte tvingats in i varken de ena eller andra facket, Jag tycker att det är så skönt när barn får vara bara barn och inte behöver leva upp till förväntingar om vad de kissar med.

7 kommentarer:

Pia sa...

Till dem som tror att det automatiskt är enklare med flickor vill jag bara skratta ett sånt där moahhhahhaaa - häxskratt. De kan få sitt livs överraskning om de får en tjej :-)

Kajsa Bergman Fällén sa...

Ja... det är helknäppt. Jag sitter ofta på händerna för att inte skriva vad jag tycker och göra mig osams med hela ankomstgruppen *S*

Anonym sa...

Jag tror att det blir vad man gör det till. Det är inte fel att "önska sig" ett visst kön och det behöver itne direkt ha att göra med att man tänker uppfostra barnet till det könet, om man säger så. Det är lite gamla föreställningar att pojkar är si och flickor är så och därför önskar man sig ett visst kön. Det är en individ man får, ett barn, oavsett kön. Vad det blir av det barnet beror på en rad olika faktorer, inte bara uppfostran utan också personligheten mm.


Lite kul när du tar upp ämnet. För en månad sen var vi på BRF-möte och efter mötet var det fika. De flesta i vår förening är pensionärer och alla var rörande överens om att min sambo önskar sig en pojke bara för att han själv är man. *S*

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag tror att om man säger sig inte tycka att det är någon skillnad på könen så finns det heller ingen anledning att önska sig det ena eller andra.
Som att välja mellan exakt två likadana blå nyanser, det är ganska meningslöst, man kan ta vilken som.

Anonym sa...

Men nu förstår jag inte riktigt. Det är klart att det är skillnad på könen även om man inte ska tro att killar är bara på ett visst sätt och att alla flickor är på ett annat. Så utifrån det kan man önska sig antingen det ena eller det andra. Barn är inte bara en homogen massa. Man kan önska sig t ex en flicka utan att göra henne till en flicka enligt mallen, dvs ge henne dockor och rosa klänningar.

Så skillnad är det väl, men den kanske inte bör vara så viktig, huvudsaken är att man får ett barn.

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Kalla mig gärna dum eller naiv. Men jag vill gärna tro att det faktiskt inte är någon skillnad utom det att den ena har snopp och den andra har snipa. Men det finns ju även varianterna stor eller liten näsa, brunt eller rött hår, blå eller bruna ögon o.s.v.

Men vi är nog helt överens om att det överhängande viktiga är att få barn :-)

Anonym sa...

Ja, vi får väl vara överens om att vi inte är riktigt överens i den frågan. *tänder en nikotinfri fredspipa och räcker över till kattmamman* =D