Om några timmar närmare bestämt klockan ett ska vi på VUL på Huddinge. Jag är egentligen inte så nervös, för bara sex dagar sedan levde den ju och hade ett hjärta, och jag är inställd på att den här kommer att leva lika länge som den förra.
Men jag får inte vara för självsäker, för då tror jag genast att någon kommer att straffa mig och att det inte kommer att gå bra. Jag tror egentligen inte på något öde eller onda makter, men ändå är jag livrädd för dem.
Min farmor kom från en liten ungersk by där man verkligen trodde på det onda ögat. Om ett nyfött barn skulle det alltid sägas att det var ovanligt fult, och duktiga skolbarn fick höra hur dumma de var, allt för att inte det onda ögat skulle lägga märke till det bra och förstöra. Farmor praktiserade inte alls det här utan berättade tvärtom för alla barnbarn hur extraordinärt fantastiska just vi var, men ändå har jag nog fått med mig en gnutta rädsla för att våga säga att något är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Önskar dig ett varmt lycka till! Jag har inte gått igenom ens hälften av det du har, men jag har haft ett missfall (ofostrig graviditet) och i den här graviditeten har jag haft en jätteblödning som tack och lov inte var någon fara. Så jag förstår i alla fall till viss del din oro och det du går igenom. Jag har knappt kunnat njuta alls förrän de senaste veckorna. Idag går jag in i v 18 och ska på det obligatoriska ultraljudet och är riktigt nervös. En stor styrkekram till dig, jag håller tummarna för att allt går bra!
Skicka en kommentar