När andra halvlek närmade sig slutet utan att Sverige lyckats få in ett endaste litet mål började jag be till de där makterna jag inte tror på. Men så slog det mig att så får jag ju inte göra, bönerna måste reserveras för viktigare ändamål. Så för att förklara att det jag bett om inte var så viktigt sa jag att jag gärna ser Sverige åka ur VM bara jag får behålla mitt foster.
När så det underbara målet äntligen kom var min första tanke "Nu fick jag missfall"
Men så är det förstås inte, för det finns inget som helst samband, och jag är jätteglad att det med största sannolikhet kommer att bli mycket mer svensk fotboll att titta på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad ska jag säga? Jag sov gott...
Jag får också sådana där meningslösa tvångstankar hela tiden. Tur att man egentligen vet att det bara är fantasier.
Det snurrade liknande tankar i mitt huvud igår fast i mitt fall handlade det om att bli gravid eller inte v/s Sveriges vinst eller förlust. Galenpanna...
Näpp så är det inte. Det var nämligen MIN förtjänst att Ljungberg gjorde det där målet. Jag tänkte att om jag går ut ur rummet så kommer det bli mål. Sagt och gjort - och det dröjde inte många minuter innan målet kom! Så din bön hördes inte ens av den högre makten så den räknas inte ;-).
Skicka en kommentar