Den lever fortfarande. Direkt såg man ett fint litet hjärta, och vi såg också vad som var huvud, armar och ben. Kattpappan konstaterade att den låg precis som vår lillkatt alldeles utbredd och fullkomligt trygg med världen. Hoppas nu att min kropp är så snäll mot den som den tror och låter den stanna kvar. Jag gör mitt bästa med att äta medicin och så hoppas jag att allt annat sköter sig som det ska.
Nästa delmål blir att se ett hjärta i vecka 10+6, det är två dagar efter att den förra dog. Det här delmålet känns som det absolut värsta på hela vägen, kommer vi bara förbi det så känns det som att vi kommer våga börja hoppas. Men väntan dit känns oändlig, det är inte dags förrän 3/7.
onsdag, juni 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Så härligt att höra!! Håller tummarna ända fram tills nästa VUL, så klart.
Tack för välkomnandet, ja nu är vi uppe i Stockholm, Ella och jag.
Vad skönt att det gick bra!
Så skönt att allt gick bra idag! Fortsätter hålla tummarna!
En sak till bara ... jag har länkat tillbaka till dig idag från min sida. Hoppas att det är ok. Säg till annars bara!
Vad bra att allt såg bra ut! Fortsätter hålla tummarna.
Bra!
/Anna
Jag håller tummarna för dig!
Jag är så glad att allt såg bra ut! Jag fortsätter hålla tummarna till 3/7, och ännu längre om det behövs.
Stor kram till dig!
Tack alla!!!!
Och Tess, självklart får du länka. Jag länkade ju till dig utan att fråga ;-)
Så skönt! Blev glad av att läsa detta. Förstår hur lång tiden kan kännas till 3/7, men jag tänker på dig varje dag!
/Helena, Bim!
Åh vad skönt att höra att allt såg bra ut !
Fortsätter att hålla mina tummar stenhårt för att allt ska gå bra för dig !!
Stor kram Jessica
(Jessis)
Skicka en kommentar