Det finns så mycket som gör ont. Att jag och kattpappan inte är föräldrar är jag smärtsamt medveten om varje dag.
Men när vi träffar släkten vilket vi gjort i samband med studentmotagningar märks det också att mina föräldar inte är morfärldrar och att mina systrar inte är mostrar. Hela familjen engagerar sig så i andras barn och jag vill så gärna ge dem ett eget barnbarn/syskonbarn.
För att göra det hela komplett sa min kusin till mig "Jag fattar inte vad vi pratade om och gjorde innan vi fick barn" Nä just det, tack för den ville jag svara men var bara tyst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kan ibland känna att det tom är jobbigare att möta mor-/farföräldrar med barnvagn än att se gravida eller föräldrarna själva. I vårt fall börjar föräldrarna bli lite till åren och jag slås ofta av tanken att de kanske aldrig hinner få uppleva glädjen över barnbarn. En jävlig jobbig och onödig stressfaktor, minst sagt!
Kram på dig!
Herregud vilken klumpig kommentar. OTROLIGT. (kusinen)
Solkatten: Usch vad jobbigt att få de extra åldersrelaterade stressfaktorn. Den klarar jag mig i alla fall undan, även om man inte kan vara säker på hur gamal någon blir.
Tingeling: Min kusin är väldigt bra och öser sällan ur sig dumheter, därför kan jag förlåta den här kommentaren. Dessutom har jag blivit ganska gårdhudad.
Jag vet, jag har också blivit rätt hårdhudad, men kan ändå inte låta bli att förundra mig över kommentarer i stil med den där. Jag brukar oftast tänka "hon/han menade nog inte det där" och gå vidare. Men jag har så svårt att förstå att man inte är mer taktisk än så om man umgås med en människa som man känner till att lider av barnlöshet.
Jo, ibland orkar man inte förlåta och vara överseende.
Hade jag inte haft det lilla embryot i magen hade jag nog inte ens orkat vara med och träffa släkten...
Skicka en kommentar