Vi pratade om det igår jag och Kattpappan, hur jag förändrats de senaste åren.
Jag minns mig själv som en social person som inte var speciellt rädd eller orolig för någonting. Jag gjorde en massa saker som var lite halvosäkra, men jag oroade mig inte ett dugg. Jag hade god nattsömn natten innan en tenta, och var knappt nervös ens när jag satte mig i tentasalen.
Nu för tiden orsakar tentor katastrofkänslor i mig, och senast en vecka innan tentan måste jag äta sömtabletter för att överhuvudtaget kunna somna. Jag oroar mig för allt. Att åka in till stan för att ta en fika med en kompis blir ett helt projekt, och jag tänker ut allt som kan gå fel på vägen. Och nu i söndags var vi hos min farbror och faster och åt middag och firade en kusin som fyllt år, bara människor som jag känt i hela mitt liv, alternativt hela deras liv. Efteråt låg jag och vred mig i sängen och kunde inte sova, kanske för att jag blivit stressad av att träffa så många människor.
Så klart har jag blivit äldre och förändrats, och så klart innebär det en omställning i livet att få barn, jag tror att de flesta blir mer oroliga efter det. Dessutom har jag en nyfödd här hemma, och hormonerna dansar förmodligen polka inom mig fortfarande. Men det här att tycka att allt är jobbigt och stressande kom långt innan Mini, det kom faktiskt innan Lill också. Gissningsvis i samband med barnlöshetskrisen. Jag gick hos en psykolog då, och hon sa att jag var gravt deprimerad. Kanske har jag inte kommit ur den depressionen?
Jag älskar mina barn och min man, och jag kan verkligen vara lycklig när vi gör något tillsammans, men resten av livet har faktiskt inte känts varken bra eller roligt på många, många år.
Kanske är sömnlösheten ett symptom på något annat, liksom snor är ett symptom på förkylning? Och i så fall hjälper det ju inte att äta sömntabletter eller gå i terapi för sömnlösheten, utan de bakomliggande orsakerna måste rättas till?
Allt det här tänkte jag att jag skulle prata med läkaren om, och då vill det ju till att hon är bra och inte bara kastar ett recept över mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Bra att du får prata med en förhoppningsvis vettig läkare - det där är inga saker att leka med.
Tyvärr känns väldigt mycket av det du skriver smärtsamt bekant.
Sköt om dig, söta du.
stor kram.
Om det inte går tillfredsställande när du träffar DR nr 2 så får du gärna höra av dig till mig. Om jag vet var du bor så är det lättare att hänvisa dig vidare. S:T Lucas stiftelsen har gott renomè när det gäller terapeuter. Vissa församlingar har steg 1 utbildade diakoner och präster och då blir det inte så dyrt.
Oftast är det bra att ha en dr som hjälper till med medicinska frågor och en terapeut som man samtalar med.
Om du behöver mer hjälp i djungeln av läkare och terapeuter så kan du mejla mig på: maria.brolen@gmail.com
Mariamamman
Jag hoppas att du får rätt hjälp, för kanske är du inne på rätt spår här, att sömnlösheten beror på ngt annat, ngt djupare, ngt bakomliggande.
All energi och lycka till, du fixar det här!
Låter superbra att du tar tag i detta! Ett tips; läs om generaliserat ångestsyndrom (GAD). Utifrån det du beskriver här (men jag vet ju så klart att en blogg inte är allomfattande)stämmer det rätt väl in, medan depressioner är mer kopplade till känslor av misslyckande, energilöshet, olycklig, gråter, meningslöst, varför leva. Vid depressioner vaknar man ofta för tidigt på morgonen, medan insomningssvårigheter brukar vara mer relaterade till stress,ångest och oro. Allmänläkare på vårdcentraler är ofta inte så orienterade i psyk. är de duktiga lyssnar de på tid, men ffa ger de dig en remiss till rätt instans.Om du upplever att det går snabbt, och att inget intresse för specialistremiss finns ska du dra öronen åt dig lite. Dina "symtom" är supervanliga för småbarnsmammor, och tar man tag i det i ett tidigt skede väner det snabbt. Att låta det gå däremot kan resultera i att man blir väldigt utsliten och i längden utmattad och mår riktigt dåligt. Att inte ta dina besvär på allvar vore alltså väldigt oprofessionellt, och du gör helt rött i att både byta läkare och stå på dig! Heja dig!/psykologen
Du är så duktig som tar tag i din situation! Och jag håller med ovanstående, hoppas de ger dig en remiss, allmänläkare är ofta inte bästa instansen för dessa problem.
Jeg haper du far kontakt med en bra lege som kan henvise deg til rette instans for a fa hjelp med dette. Du skriver, helt riktig, om barnlosheten som en krise. Du har vart deprimert og det du beskriver hores ut som angstanfall. Det er ikke rart at en sann krise setter i gang ganske omfattende prosesser i bade kropp og psyke. Det hores ut som om du er inne pa rett spor, og at det er pa tide a ta like godt vare pa deg selv som alle andre omkring deg. Jeg har selv hatt lignende problemer og det har gatt an a lose gjennom samtaleterapi. Du skal ikke ha det saann som dette, det kan slite ut hvem som helst. Fint med ny lege som forhapentligvis er mer kompetent! Stor klem
Det låter som du är något väsentligt på spåret. Jag hoppas att du nu kan få bra professionell hjälp.
psykologen: Jag surfade på GAD, och det verkar ganska träffande och när du beskriver depressionssymptomen stämmer de väldigt bra in på hur jag kände mig då för tre år sedan när jag blev sjukskriven.
Mariamamman: Jag hör av mig till dig ifall även den här läkaren visar sig vara ett stolpskott.
Alla: Tack för era kommentarer. Ibland när jag undrar varför jag bloggar så minns jag sådana här fantastiska upplyftande kommentarer, och så förstår jag varför.
bara en parentes ang st lukas: gick där ett tag -hos en komplett idiot som gång på gång tyckte jag skulle slappna av så skulle vi bli gravida... har dock hört att där finns annat bra folk, men hamnar du där och vill du ska jag rota fram namnet på min dumtant så du slipper henne.
och du: jättekram!
Sömntabletter/insomningstabletter är till för tillfällig användning. De ska vara ett stöd för att ta sig ur en deppresion eller hjälpa till att hantera en svår livssituation. Sömn är nödvändigt för att kunna ta sig ur en deppresion. Sömntabletter är till för att bryta den ond sömncirkel tillsammans med psykologikt stöd och terapi. Det är viktigt att bryta den onda sömncirkeln så fort som möjligt, utan sömn kan man inte fungera!
Det finns många olika antidepressiva mediciner, om man har sömnproblem så finns det antideppressiv medicin som tas till kvällen och som förbättrar nattsömnen. Det kan vara ett alternativ till sömnmedicin. Det finns även andra antidepressiva mediciner som är speciellt bra om man har ångest.
Mianserin och mirtazapin (Remeron) är andra är andra typer av antideppressiva som är sedeerande och kan användas som behandling mot sömnbesvär vid deppression.
De antideppressiva som förbättrar sömnen tillhör gruppen tricykliska antideppressiva. Tryptizol tillhör denna grupp och den går bra att använda vid amning. Uppgifter som läkemdel och amning skilljer sig ibland åt mellan fass och andra mer utförliga källor. Läkaren kan vända sig till sin läkemedelsinformationscentral för att få hjälp med mer utförlig information om läkemedel och amning.
SSRI är den grupp antideppressiva som har minst biverkningar, på lång sikt har de även positiv effekt på sömnen. Cipralex och Citalopram tillhör den här gruppen. Cipralex har bra effekt mot ångest.
/ Apotekaren
Oj då, vissa stycken hamnade i fel ordning i min förra kommentar.
/ Apotekaren
Hoppas och tror att du kommer tillrätta med det där. Kram.
Jag tycker det låter som om du är någonting väsentligt på spåren. Hormonerna må dansa polka just nu, men de borde nog göra dig lugnare, inte oroligare, så jag tror inte att de kan få skulden. Och vad du är klok och modig som tar tag i det hela.
JÄTTEKRAM
Maja G
En vän till mig mådde ungefär så som du beskriver för några år sedan. Hon fick bra hjälp hos en läkare som diagnostiserade det som social fobi. För mig lät det knäppt först, associationerna till social fobi var något helt annat för mig, men vännen har blivit hjälpt på ett bra sätt och vardagen fungerar ganska bra nu.
Håller tummarna för nya läkaren!
Kram
Gumman, hoppas att du får hjälp. Bra hjälp.
Massor av kramar från Anna-Bell
Skicka en kommentar