Aldrig förut i livet har jag varit så nöjd med att vara just här just nu. Tidigare har jag alltid planerat framåt och längtat till något som ska hända senare.
Men nu vill jag vara här hemma i mina mjukisbyxor tillsammans med min tre månader gamla son och jag skulle gärna stanna tiden så att vi fick många, många flera sådana här dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Heja mjukisbyxor! Jag säger det igen, njut! Man FÅR vara helt upptagen av sin baby när den bara är tre månader, det löser sig liksom av sig själv det där med att börja gå ut på egna aktiviteter och med romantiken och så. Kroppen hinner ju inte bli normal heller på tre månader så på med mjukisbyxor, fika massor och var en såndär äckligt lycklig nybliven mamma i smyg när ingen ser :) Du kommer känna själv efter ett tag att du vill iväg och att du och Kattpappan behöver tid för er själva men ha inte dåligt samvete för att du bara tokälskar din bebis! Dessutom, de är allra sötast när de är sådär jättesmå så man måste gosa på dem och ta kort på dem hela tiden. Och sen lär de sig sitta och får annan hårfärg och då är de allra sötast så man måste beundra dem hela tiden. Och sen kan de krypa och de har aldrig varit gulligare. Sen blir de två år gamla och pratar och tycker och tänker och då är de så otroligt gulliga. För varje ålder har jag trott att det liksom är den allra gulligaste åldern men det är bara helt underbart hela tiden! Hmm, jag har nog inte kommit ur lyckobubblan än riktigt...
Ja, visst är det underbart!!! :D
Härligt att höra att det finns en sådan tillvaro som bara väntar, bakom hörnet. För just nu lever jag precis som du beskriver, enligt vad som "ska komma, sen". Pausknappen intryckt hela tiden.
Du ger hopp!!
Njut du, det är du värd!
Stanna där så länge du vill. Tids nog ska du ut i den hårda verkligheten igen.
Det är i alla fall så jag känner, nu när jag går hemma med Signe. Den tiden är så kort och jag vill njuta så mycket och så länge som möjligt. Allt det där andra, det har man hela livet på sig att uppleva
NJUT!!!
Om du har möjlighet - förläng mammaledigheten. För mig har det blivit så av en slump att jag (och mannen) varit hemma längre än vad vid först planerade. Jag ångrar inte nu efteråt att jag jobbade så lite som jag gjorde. Jobb finns alltid kvar och utbildningar!
Vi planerar just nu för nästa barnledighet och då ska vi totalt vara hemma 23 månader. Pusslande med f-dagar, gamla f-dagar och g-dagar, men det är det värt. Mindre pengar - visst. MEN; vilken möjlighet!
Paradoxalt nog har jag fått bara bättre och bättre jobbmöjligheter o erbjudande efter varje barn.
Vill bara ge lite inspiration!
Skicka en kommentar