Motvallskärringen har skrivit en kommentar till ett inlägg som hamnat rätt långt ner, och jag känner att jag vill svara.
"Måste bara skriva lite motvikt. Barnets liv blir inte förstört för att pappan inte har möjlighet att ta lång föräldrarledighet!Jag har träffat många barn som har nästan bättre kontakt med sin pappa än sin mamma trots att pappan inte har haft möjlighet att vara hemma med barnen flera månader. Det viktigaste är ju att man umgås med barnen när man är ledig...// Motvallskärringen "
Jag håller inte alls med om att det är viktigast att umgås med sina barn när man är ledig. Jag tycker att det viktigaste som finns är barnen och att man ska försöka få så mycket tid som möjligt med dem när de är små. Och jag kan faktiskt inte förstå hur något kan vara viktigare än att få den tiden?
Kvantitet är så mycket viktigare än lite kvalitetstid. För man kan inte berätta för ett litet barn som vill sitta i knäet att på lördag, då är pappa ledig.
Det största problemet som jag ser det med att mamman tar ut all föräldraledighet är ändå att det nästan alltid leder till att hon fortsätter att ha huvudansvaret för barnet. Hon är den som går ner i arbetstid och är den som är hemma med sjuka barn. Och eftersom hon ändå är hemma mest så tar hon ju förstås huvudansvaret för hemmet också. Och på så sätt så har vi bara förlorare. Mamman som inte får chans att utvecklas i sitt yrke och som ständigt är trött av att sköta ett helt hushåll själv, barnen som inte får träffa sin pappa och har en slutkörd mamma och pappan som inte får träffa sin familj och som dessutom ofta måste jobba extra mycket eftersom han får allt större del av det ekonomiska ansvaret eftersom hans frus lön inte alls stiger i samma takt som hans (hon jobbar ju inte ens heltid)
Det där sista var ju ett utvik från ämnet, men inte alls irrelevant i sammanhanget tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag håller med dig och tror absolut att det bästa för alla parter är att dela så lika som möjligt på föräldraledigheten. Jag tror dock att en stor del av problemet ligger i att många kvinnor har svårt att släppa taget om så väl barn som föräldraledighet och helt enkelt inte låter papporna ta den plats de oftast både vill och kan ta. Istället blir det en lätt undanflykt att resonera som så att det bästa för alla, utifrån barnets behov, de vuxnas karriärer och inte minst ekonomin är att mamman stannar hemma. Självklart ligger det också på pappornas ansvar att kräva sin plats. Men som sagt, jag tror att det allt för ofta är kvinnorna som inte riktigt vill kliva åt sidan.
Det tror jag också och det är precis det jag menar med att alla är förlorare.
Det borde verkligen ligga i allas intresse att dela.
Jag tror ett problem är att det oftast är mamman som är ledig första tiden... så när pappan väl tar över så har de flesta förändringarna av hem och rutiner redan skett. Pappan måste lära sig de rutiner mamman satt upp, i första hand, och är mycket mer begränsad vad gäller att skaffa egna rutiner med sitt barn.
Fram för tre månader föräldrarledighet till, som är öronmärkta till att både pappa och mamma är hemma de tre första månaderna. :-)
Ja det vore så klart det allra bästa!!!!
Men samhällsekonomiskt skulle det kosta för mycket om båda föräldrarna var hemma...
Men precis som du skriver så är massor av rutiner redan satta när pappan ska ta huvudansvaret, och då är det ju jätteviktigt att mamman inte lägger sig i, utan låter pappan och barnet hitta sitt sätt. Jag tror inte att man som förälder måste göra precis likadant hela tiden vilket ju också är omöjligt eftersom många av mina och Lillkattens rutiner handlar om amning.
Håller i grund och botten med vad du säger. Vi har delat väldigt lika på ledigtiden hemma (dock inte fp-dagarna men det är ju en annan femma). Men jag förstår att det ibland kan komma saker mellan. På vissa orter finns inte många jobb och jag förstår så väl mamman som pappan om de hoppar på ett sällsynt jobb om det väl erbjuds och tar mindre del av ledigheten. Det går ju alltid jobba ett halvår, jobba in sig och sen gå ner i tid och få mer tid med sitt barn.
När det gäller max kommentar om inarbetade rutiner så håller jag inte riktigt med. Jag var hemma 9 månader med nr 1 och när pappan tog över så skapade han sig snabbt egna rutiner och helt plötsligt var jag den där nollan som på helgen var tvungen att fråga "Men du, hur mycket brukar hon äta till lunch och vilken tid?" Jag var ju på jobbet på dagarna och det gav pappan fria händer att styra och ställa själv. MEN, nu med tvåan så går vi 50 % var och då är det värre. När jag är hemma hälften av tiden vill jag ju ha det som jag är van och dessutom så har vi dagistider för 1:an att passa så nu får han snällt anpassa sig till rådande rutiner. Men om två veckor börjar han vara hemma på heltid och då är han fri att göra vad han vill :-). Så jag tror att så länge pappan är hemma heltid och en längre tid så kommer han skapa sig rutiner som passar honom och barnet. För barnet växer ju och kommer att växa ifrån de rutiner som funkade för mamman när hon var hemma.
//Den där okända affaren igen
Så klart kan det finnas situationer där det passar väldigt dåligt att den ena föräldern är hemma just då. Men jag förstår inte varför det alltid verka vara pappan som har fått det viktiga jobbet, är oumbärlig på jobbet eller något annat. Men det är ju ett annat mysterium.
Finns viljan så tror jag att det går att lösa. Kanske går det i alla fall att vara ledig en dag i veckan eller något?
Inte heller vi delar på FP-dagarna. Jag tar ingenting och Kattpappan kommer att ta sina elva månader. Men vi kommer att vara hemma ungefär lika länge i slutändan.
Om vi hade kunnat hade vi gärna gjort som ni och tagit 50% av dagarna var, men det är så svårt eftersom jag pluggar.
Där håller jag helt med. Att det är märkligt att det alltid verkar vara pappans jobb som är det viktiga. Fast jag hade en tjej i min br-förening där jag bodde tidigare som lämnade över bebis och flaska till pappan och gick och jobbade när bebis var 2 veckor. Hon hade ett nystartat eget företag som de ansåg inte kunde vänta. Det skulle jag personligen ha svårt för men det är för att jag prioriterar amningen rätt högt. Hade jag haft flaskbarn hade jag nog inte haft några invändningar mot att byta ordningen på ledigheten.
50 % har sina för och nackdelar. Det är jättekul att både jobba och vara hemma och man får det bästa av 2 världar. Nackdelen är att man blir lite splittrad samt att det är vansinne ur a-kassesynpunkt då man inte för hoppa över månader som man kommer över 80 timmar om man är föräldraledig resten. Så just nu balanserar jag och jobbar 79 timmar varje månad :-)
//affaren
Skicka en kommentar