Det blev inget hus den här gången heller. Återigen var vi bara två kvar och så bjöd de andra ett bud som vi inte skulle kunna bjuda över ens ifall vi bestämde oss för att aldrig mer äta någon mat för att spara in på alla kostnader.
Lite deppig var jag först, men så slog det mig att jag är ju gravid.
Det spelar ingen roll vad som händer... jag är inte ofrivilligt barnlös längre.
Många som klarat sig undan döden pratar om att de nu kan uppskatta livet så mycket mer. Jag vet att det låter dumt, men för mig var barnlösheten på fullt allvar dödlig, en död jag klarade mig ifrån och nu kan inget värdsligt få mig att deppa på riktigt.
Och nästa gång kanske det är vi som får huset? Någon gång måste vi komma etta istället för snöplig två, eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Till slut måste det väl vara slut på människor som bjuder över er.
Åh Bridz, vad glad jag blev över ditt inlägg!
Inte åt att nån bjudit över er, såklart, men över din glädje och trygghet i graviditeten. Underbart att läsa efter att ha följt dina våndor så länge.
GLAD för dig!
Och nej, det låter inte ett dugg dumt för oss som varit i barnlöshetshelvetet.
Och ja, såklart kommer ERT hus se småningom och då är det ni som bjuder högst. Så bara är det.
Stor kram!
Fuksen
Fast jag hade nog ändå haft ett hus. Också, liksom. Inte istället. Som komplement till din lycka. Hjärterum och stjärterum i all ära, men nog vore det sjysst att inte alltid ha blåmärken för att man inte får plats? Redan utan bebis...
Jag satt precis själv och insåg att wow våran ivf funkade ju faktiskt! Det är en bebis i min mage!
Jag tänkte skriva ett inlägg om det men insåg att klockan är för mycket och jag måste med tåget om 10 minuter så jag får skriva det senare.
En vacker dag kommer ni att få erat hus precis som vi!
Kram på dig gumman!
Skicka en kommentar