Kortet föreställer Carmen och det hushåll hon bor i uppställda utanför lokalen innan allt startat. Inuto var miljön autentiskt 20-tal. Bilden är fräckt snodd från min vän A.
I lördags natt/morgon klockan fem kom jag tillbaka till Stockholm och mitt eget liv. Carmen lämnade jag faktiskt kvar i Örebro.
Det blev ett helt ok lajv, inte på min tre i topplista, knappt ens på fem i topp trots att det var ett otroligt bra upplägg, otroligt bra medspelare och fantastisk miljö.
Det är bara att inse att jag är gravid... och varje gång det sparkade i magen togs jag helt ur roll och kastades tillbaka till verkligheten, för det var inte Carmens oäkting som sparkade det var min bebis. Dessutom förnekade Carmen att hon var gravid och hällde i sig den ena spritdrycken efter den andra (alkoholfritt förstås, alla var nyktra och spelade bara berusade) och när jag hade förnekat min graviditet en gång för mycket, många valde att spela på den så flippade jag ur och blev orolig för att det inte fanns någon bebis där. Så för fösta gången under ett kortlajv lämnade jag tillställningen och gick och la mig i en soffa för att försöka få kontakt med bebis, naturligtvis svarade den inte. Jag är inte tillräckligt långt gången för att kunna få den att svara på tryck på magen. Och när jag kom tillbaka orkade jag inte riktigt gå in i handlingen igen, så sista timmen/timmarna väntade jag bara på upplösningen.
Men hur gick det för Carmen då? Jo det gick nog ganska bra. Han misslyckades helt med att få tillbaka mannen hon älskade, han ignorerade henne hela kvällen dessutom visade det sig att hans tjänare (som var en av de presumtiva fäderna till det nya barnet) blivit besatt av henne. Han brukade ligga och krypa utanför hennes badrumsfönster, skickade helt galna dikter där han hotade henne på alla möjliga sätt om hon inte blev hans. Mannen Carmen var kär i dog dessutom på slutet, förgiftad av flera stycken eftersom han var en riktig skurk, något som Carmen nog förstod mer och mer ju längre kvällen gick, men som hon förnekade.
Carmens lilla dotter som bodde med adoptivmamma Lizette och adoptivpappa Helmut och som Carmen jobbade som barnflicka åt (ingen visste ju att det var Carmens dotter) verkar få en bra framtid, och det var ju det viktigaste för Carmen. Helmut misshandlade Lizette och Carmens viktigaste uppgift var att få bort barnet från den otrygga miljön, hon hade tänkt släppa bomben om vem som var barnets riktiga föräldrar, men det visade sig att Helmut var en skurk på andra områden än bara hustrumisshandelsområdet vilket gjorde att han under kvällen blev mer och mer hatad och hade tillställningen hållit på lite längre hade polisen tagit honom. Lizette bestämde sig under kvällen för att lämna Helmut och landet och öppet visa sin kärlek till sin fosterbror och Carmen skulle naturligtvis få följa med. Så hon skulle kunna leva tillsammans med båda sina barn, sin bästa väninna och hennes nya man (tillika bror)
Ett tag under kvällen funderade Carmen på att leva tillsammans med en lesbisk restaurangägare som lovade att ta hand om Carmen och hennes barn, men erbjudandet om att följa med Lizette ut ur landet lät i slutändan mest lockande.
Nästan det allra sista som hände var att Carmen drack en klunk från en förgiftad drink som en icke ont anande man bjöd henne på... jag vet faktiskt inte hur starkt giftet var och om Carmen dog eller inte eller hur det gick för barnet i hennes mage.... om det blir en uppföljare får jag väl se.
Här kan man läsa en artikel ifrån Nerikes allhanda
måndag, oktober 02, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar