Att slappna av gör ingen gravid, men det påstår du ju inte heller.
Och jag tror att du har rätt i att psykisk sjukdom kan orsaka infertilitet. Man kan tappa håret, rasa i vikt, få magsmärtor, få domningar i benen, och säkert få utebliven ägglossning av svåra depressioner.
Så visst kan fertiliteten påverkas av måendet.
Men de som bara väldigt gärna vill bli gravida och som är lite besvikna och ledsna för att de inte lyckas, de tappar inte håret, eller går ner i vikt, eller får utebliven ägglossning. Så för den som har svårt att bli gravid hjälper sällan rådet att tänka på något annat, eller skaffa en hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
En av de anledningar till varför jag inte tror på "slappna av"-teorin är att kvinnor faktiskt med ivf kan bli gravida. Alltså vid ett tillfälle då man som allra mest tänker på det och spänner sig inför. Det borde ju verkligen inte fungera då...
Och det finns ju kvinnor som lever under de mest hemska och deprimerande förhållanden - krig, förtryck, våld - som blir gravida trots att de mår pyton.
Alltså jag FATTAR inte hur denna fråga kan engagera myriader med människor som inte själva har några problem med att bli gravida. Varför bryr de sig överhuvudtaget? Varför framhärdar de i att ha åsikter om något de faktiskt inte vet något om? Något som den samlade läkarvetenskapen erkänner att de inte heller har full koll på?
Numera lär det iofs vara vetenskapligt bevisat att stress och psykisk obalans inte påverkar fertiliteten. Det har man bl a kollat genom att intervjua par som gjorde IVF och bett dem skatta sitt psykiska välbefinnande. Man kunde sedan inte hitta något statistiskt samband mellan detta och graviditetsfrekvensen.
Jag vet att man inte borde bli irriterad men blir det ändå. När folk avfärdar vetenskap med sitt eget tyckande. Grr!
För att folk har åskiter och idéer om allt möjligt som de inte har en aning om. "Slappna av och inte tänka på det" är ett botemedel på typ ALLT, som man inte själv är drabbad av.
*suck* Kan inte någon bara utrota den där urbota "teorin"? Jag blir så trött på att höra den om och om igen. Till slut tappar man faktiskt tålamodet och blir otrevlig.
Jag bara hoppas att ni inte riktar er mot Ida, ni som suckar. För hennes fråga tycker jag var bra formulerad. Om man undrar måste man ju få fråga.
Annars håller jag med. Det är märkligt att så många har åsikter om så mycket de inte känner till.
Nä tänka på annat eller skaffa hund hjälper förmodligen väldigt, väldigt dåligt.
Men eftersom stress och andra psykiska faktorer kan påverkar fertiliteten i vissa fall så kan jag ändå förstå varifrån roten till den här myten (eller vad man ska kalla det) kommer ifrån.
Sen kan man väl inte helt utesluta att mindre stress kanske varit droppen som fått bägaren att rinna över åt rätt håll i något enstaka fall. MEN jag tror absolut att det isf är engångshändelser och inget man kan bygga en rekomendation på.
Men kroppen är så himla komplex att att det är jättesvårt att säga vad som är vad. Men för en utomstående kanske det enklast att se till yttre faktorer som en ny hund/häst eller bebis även om sanningen ligger någon helt annastans. Kanske är det bara så enkelt att man hade en himla tur just där och då som man inte haft tidigare.
Skicka en kommentar