Om... det här fortsätter att vara en graviditet ser min skolsession helt annorlunda ut än vad jag tänkt innan.
Jag börjar så klart inte på ett exjobb och hinner göra 1/3 för att sedan försvinna i ett år. Utan istället ska jag läsa en kurs och sedan gå hem, för att kunna komma tillbaka och göra ett helt exjobb.
Problemet är att det inte finns några vettiga kurser för mig att läsa första och enda perioden jag hinner med.
Den enda kurs jag vill läsa och har användning för innebär fyra veckors fältarbete. Alltså fyra veckor hemifrån.
Jag tror inte att varken jag eller Kattpappan fixar det. Det känns hemskt att välja bort en kurs för att min man och mitt barn inte klarar sig utan mig, hur lyckades vi egentligen med den där jämställdheten som jag tjatat så mycket om? Inte så bra tydligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det beror väl vad du menar med "klarar", är det praktiskt eller känslomässigt du menar? Det är klart att ni skulle klara det rent praktiskt, men det är väl snarare en fråga om att du inte vill vara borta från dem rent känslomässigt så länge. Och det har väl inte med jämställdheten att göra?
Nä, det är faktiskt rent praktiskt eftersom jag ammar fortfarane och tror att jag tänker fortsätta göra det.
Det har ju egentligen inte så mycket med jämställdhet att göra. Tyvärr går det inte att dela på amningen, och det är väl det som stör mig.
Oj! Vad härligt med plusset! Grattis!! Skönt att ni slipper kämpa igen!
Med amningen blir det klurigt. Men även utan det är det rätt tungt att vara "ensamstående" förälder. Ja, många klarar det, men de har det rätt jobbigt. Långa dagar på dagis och allt möjligt dåligt.
Och känslomässigt är det nog också lite jobbigt. Kanske jag kan bjuda hit Farmor några dagar här och där?
Handlar det inte mer om vilka personliga val man gör? Du vill fortsätta amma. Då är det svårt att vara borta i en månad. Men det är ju inte säkert att kattpappan heller skulle vilja vara borta i en månad hemifrån även om han inte ammar. Eller om kursen kändes livsviktig så kanske det skulle kunna finnas ett sätt så man och barn befinner sig på samma ort som du under den månaden du är borta. Eller så skulle du sluta amma till du behövde åka iväg för lillkatten lever ju inte på bröstmjölk allena.
Familjen skulle säkerligen inte gå under om du reste bort (kattpappan är ju en kompetent förälder) men det är ju helt förståerligt om du inte VILL resa bort. Jag skulle inte heller vara så pigg på att vara borta från familjen en månad.
Jag tycker Pias idé låter trevligt, tänk om kattpappan och sonen kunde följa med och bo på samma ort?! Men annars förstår jag dig, 4 veckor är en lång tid och om man tänkt fortsätta amma tills det får ett naturligt slut så vill man inte gärna sluta för en sån saks skull.
Det är ju egentligen inte så att du väljer bort. Snarare väljer du till. Alltså väljer till tid med Lillkatten. Jag har svårt att vara från gumman en helg, jag skulle aldrig klara av en månad
Det är ju inte en månad utan fyra ej sammanhängande veckor. Alltså inga helger och veckorna ligger inte på rad. Dessutom är det faktiskt möjligt att köra fram och tillbaka till Stockholm för att sova hemma ibland.
Om Kattpappan fortfarande hade varit föräldraledig hade det inte varit några problem. Då hade han och Lillkatten följt med. Men nu är tanken att han ska börja på dagis i samma veva. Det skulle alltså bli inskolning och mammaförsvinnande i samma period.
Det som stör mig är bara känslan av att ifall det hade varit Kattpappan som skulle resa med jobbet så hade han gjort det.
Jag tycker att det är en intressant diskussion det här med amning och jämställdhet. De två står ju i visst motsatsförhållande till varandra och du kattmamman som funderat en hel del kring det här med jämställdhet måste ju även ha resonerat med dig själv (och kattpappan) kring detta motsatsförhållande. En pappa kan enligt min mening aldrig ta precis samma ansvar för barnet som mamman så länge som hon ammar. Amningsperioden innebär ojämställdhet i och med att mamman är mer bunden till barnet än pappan. Med detta inte sagt att man inte ska amma så länge som man vill, men måste man då inte också acceptera baksidan av myntet? Det vore intressant att höra hur du tänker.
/Emma (som läst din blogg i över ett år och tycker jättemycket om den men som inte kommenterat tidigare, lat? kanske det, men jag ska försöka kommentera mer nu :-)
Jag tycker nog inte att det är så mycket till motsättning, men jag ska klura lite på det så får vi se om det kommer ett inlägg om det senare.
Skicka en kommentar