Ultraljudet gick bra idag, allt såg ut som det skulle. Jag har varit så orolig för det här och grät hela kvällen igår. Jag kan inte tro på att det ska kunna gå bra för mig, att det faktist ska fungera hela vägen fram. Jag väntar hela tiden på att min läkare ska skriva ut nya hormonsprutor åt mig och säga att det bara är att börja om.
Alla andra verkar så självsäkra och nöjda. Köper barnkläder, vagnar och sängar. Planerar vilket rum barnet ska få och vem som ska vara barnledig när.
För min del handlar det nu om att jag ska börja vänta barn, inte bara vara gravid. Jag ska ta in att det ligger en levande varelse ett litet barn i min mage. Som jag sa direkt till kattpappan efter undersökningen att går det inte bra nu förlorar vi ett barn och får inte bara ett missfall. Jag vet att jag är domedagstråkigt orolig, men det var faktiskt det första jag tänkte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Åh vad härligt att läsa att allt såg bra ut! Jag kan inte förstå helt hur du känner dig, men jag kan ana mig till känslan. Jag hade så svårt, så svårt att knyta an till det lilla pyret i magen... Kunde inte glädjas på riktigt förrän bebisen låg på magen och hon verkligen fanns till! Stor kram!
Åh, vad skönt att höra att det såg bra ut.
Nu är det dags att släppa fram lite glädje, Bridz - det är du värd! =)
Du måste ju hinna njuta av graviditeten innan den är över och du är mamma.
Jag är verkligen glad för din skull!
Kram
Grattis ville jag bara säga, för jag kan inte komma på något bättre. Skönt att UL-et gick bra! Jag hoppas snart att du kan säga att du väntar barn, men om du inte känner för att handla barnkläder och allt sådant ännu, så gör det ju knappast något. Den tiden kommer. Kram!
Vad härligt! Stort grattis. Jag har också varit rädd, livrädd, efter alla mina mf.
Nu är jag plötsligt i v. 27 - bäbisen har stora chanser att klara sig om något skulle hända. Det är en sådan lättnad att jag faktiskt vågar mig på att tänka... barnvagn!
Snart känner du bäbisen röra sig och förhoppningsvis blir du mer avslappnad då. Och kan glädjas.
Kram Sanna
Hej
Vad skönt att allt var bra:)
Jag vill bara berätta hur det var för mig. Jag var oxå rädd och orolig under min första graviditet och vågade inte planera eller köpa en pinal ifall bebisen skulle dö....nu ville det sig så illa att bebisen faktiskt dog och då hade jag ingenting att ha som minne eller nåt eftersom jag inget köpt som kunde knytas till just det barnet. Jag önskar såååå innerligt att jag köpt något att ha nu efteråt för händer det något så händer det oavsett om man köper något eller inte, det behöver ju inte vara en dyr vagn men jag hade gärna haft en snuttefilt eller något plagg. Detta är ju vad jag känner och för dig kanske det känns helt otänkbart i alla fall men kanske skulle det bli lite mera verkligt om du hade någon bebissak hemma:)
Mvh
L
Tack L för att du delar med dig! Jag beklagar verkligen att ert barn inte kunde stanna hos er. Och att köpa saker till barnet påverkar ju verkligen inte utgången av graviditeten. Säkert har du rätt i att man vill ha saker som är barnets oavsett om barnet finns med en på jorden eller bara finns i ens hjärta.
Och jag tror inte att min sorg ifall det inte skulle gå bra skulle bli större för att jag köpt saker.
Det är bara det att jag inte kan förmå mig till att gå och handla, det känns inte ett dugg roligt och eftersom det inte är nödvändigt ännu tänker jag inte tvinga mig till att botanisera på barnavdelningarna.
Men jag ska ha din berättelse i åtanke!
Kramar
Jag hade världens ångest av att titta på grejer till bebisen först, men sen lossnade det. Jag tänker som så att det blir inte värre om det händer något bara för att jag köpt en massa saker. Hann köpa en del mammabyxor innan jag fick mitt MF t.ex. och faktiskt så var det ganska skönt att de låg där i garderoben och väntade på att magen skulle växa en gång till, jag brukade titta på dem och klappa på dem ibland och det kändes skönt, som om att de innebar lite hopp.
När jag väntade min stora tjej njöt jag nästan ingenting av graviditeten av andra skäl (som nog inte får plats här) och så här många år efteråt så kan jag säga att det är en stor sorg att jag inte gjort det. Jag älskar min stora dotter gränslöst och det känns som om jag missunnat henne att älska henne och njuta av henne i moderlivet också (även om jag vet att det inte är så naturligtvis). Det är ganska jobbigt ibland att tänka på.
Så jag försöker njuta så mycket det går nu, och det tror jag att jag lyckas ganska bra med :-)
Kram och stort grattis till att det gick bra igår!
Vad skönt att allt såg bra ut! Jag hoppas att du kan slappna av lite mera nu, Jag tror nämligen att det kommer att gå alldeles strålande för oss båda!
Kram!
jag förstår, känns det inget kul just nu så är det bara att avvakta, sakerna finns ju kvar på affärerna;) men jag hoppas att du snart kan uppleva känslan av att vänta barn och inte bara som du säger vara gravid. kram på dig
/L
Skicka en kommentar