Att berätta

Jag har tyckt att tanken på att berätta för någon att jag är gravid, särskilt för de nära vännerna har känts hemsk. Förmodligen har det att göra med att för min egen del är ett sådant besked från någon annan så ångestfyllt, jag vill vara glad och kan ibland bli det också, men det gör alltid ont i mig för min egen del.

Igår klarade jag av tre vänner på en gång. Det syns ju att jag är gravid nu, så att låtsas som något annat är bara larvigt. Och så klart gick det jättebra. En av vännerna är själv i vecka 39 och de andra två har ingen längtan efter egna barn för tillfället och alla vet de hur länge vi kämpat och att jag mått så dåligt de senaste halvåret. Så jag tror nog att den uppvisade glädjen var genuin och äkta.