fredag, augusti 18, 2006

Varför inte jämställt föräldraskap?

Pia har återigen lyckats skriva ett mitt-i-prick-inlägg.

Nu när flera av våra vänner fått barn har jag kunnat konstatera att de allra flesta inte lever jämställt längre. I par där båda har lika lång utbildning och ungefär samma lön stannar ändå kvinnan hemma mycket längre än mannen och det är nästan alltid hon som går ner i arbetstid när barnet sedan börjar på dagis. Självklart kan inte absolut 50 % fungera för alla, men jag tror knappast att det är en slump att det i nästan alla familjer tydligen är kvinnan som ska ta störst ansvar för barnen. Och när det ändå är hon som är mest hemma så tar hon då dessutom merparten av ansvaret för hushållsarbetet

Hur har det blivit så här? Och vems är felet, är det kvinnorna som inte låter männen vara med, eller är det männen som inte vill? Jag trodde att våra vänner tänkte som vi och hade samma värderingar som vi, och det tror jag egentligen att de har. De tycker nog inte att kvinnans plats är i köket eller att män är sämre föräldrar. De har bara inte tänkt så mycket på saken och hamnar av tradition och vana i de gamla vanliga rollerna, förmodligen utan att reflektera över vad de gjort.

Jag är uppväxt med en nästan-hemma-pappa, och kattpappan har huvudsakligen bott hos sin pappa efter att hans föräldrar skilde sig, så för oss finns det inga kvinnan-i-hemmet-traditioner att blint följa. Det kommer kanske att hjälpa oss? Dessutom har vi en massa strategier för att inte fastna. Det ska bli intressant att se om vi lyckas eller om vi också trillar dit.

7 kommentarer:

Anonym sa...

När det gäller min bekantskapskrets är det helt enkelt så att mammorna vill vara hemma mer och gå ner i arbetstid. Sedan vet jag inte om papporna är glada att "slippa" vara hemma eller om de väljer att inte bråka om det för husfridens skull...

/Anna

Anonym sa...

OM jag får barn vill jag ha ut så mycket som möjligt av ledigheten och jobba så lite som möjligt när dom börjar på dagis.. men det är bara för att jag inte tycker det är kul att jobba heltid och inte är karriärmänniska... inte för att sabba jämnställdheten... Barnens pappa ska ju få göra sin del av jobbet... även om han får stå för huvuddelen av inkomsten..
Men sedan vet jag ju inte vad jag kommer tycka den dagen jag väl får barn, kanske längtar jag massor efter att komma ut i jobb igen då.
Men det där tycker jag att föräldrarna ska få bestämma själva!!

Isidor sa...

Det blev återigen ett så långt inlägg, att jag blev tvungen att ha det i min egen blogg...
mitt inlägg

Kajsa Bergman Fällén sa...

Känner att jag inte har långt ifrån att åtminstone lockas till att trilla i fällan i alla fall. Det skulle ju vara mysigt att vara hemma lite längre, det skulle vara skönt att gå ner i tid.

Fast nä... det får inte bli så, maken har rätt till att njuta av barnet precis lika mycket som jag har. Så det så.

Anonym sa...

måste bara kommentera det första inlägget: du menar att förklaringen är att mammorna vill och thats it? Jag ville också ta hela föräldraledigheten men det gick inte min fru med på. Hur gör dessa kvinnor för att övertala sina män tror du, för min fru bara vägrar låta mig få all föräldraledighet.
/Robban

Anonym sa...

Jag tycker det är lite konstigt att ni bara skriver om vad ni viull och hur ni vill ha det. handlar det inte om era barn också? bör de inte få en möjlgihet att lära känna sin pappa också? Förr i tiden växte barn upp i storhushåll och med hela släkten och hade många nära relationer till flera vuxna. Många att falla tillbaka på om ngn av föräldrarna blev sjuk , avled osv. Men ni som tar hela eller större delen av föräldraledigeten, hur tror ni det blir om ni blir sjuka för era bebisar? Eller om ni inte skulle finnas längre för era barn? Om ni har barn sjöälva vet ni att den som är hemma med en bebis har en helt annan och mkt närmre relation till barnet än den som bara träffar bebisen ett par timmar per dygn. Det är också därför ni vill vara hemma ju, för att få all den tiden. Försvinner ni står era barn ensamma. Och, ni tänker inte alls på papporna! Det gör mig så ledsen, varför tycker ni inte att pappor ska få ha en nära och varm relation med sina barn? TYcker ni att amn kan jämföra barn med karriär och jobb? Konstigt. Känner mig diskriminerad av er.
/robban

Unknown sa...

Mycket tankeväckande frågor du skriver om... Har själv en blogg som är ett ihopknåp av funderingar kring hur man får ihop det, och känslorna däremellan! :-)

Fortsätt ifrågasätt, det är den viktigaste byggstenen till jämställdhet som jag ser det!

Mvh http://www.frusaarnak.blogspot.com