Jag är inte så bra på korrekt språk, stavning och grammatik. Men jag gör mitt bästa eftersom jag har förstått hur mycket mindre trovärdighet en dåligt skriven text får, framför en välskriven.
Sär skrivning i andras texter stör mig inte så mycket, men eftersom jag vet vilken käpp häst det är för många är jag liv rädd för att sär skriva. Jag upp täckte just att jag i ett tidigare in lägg sär skrivit och fick panik, innan jag hunnit ändra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har länkat till dig från min blogg. Hoppas att det är ok, säg annars till!
Klart det är ok!
Själv har jag länkat till dig helt utan att fråga, sådan är jag ;-) Hoppas att det är ok också?
Joho, du skriver visst bra! Jag har faktiskt tänkt på det flera gånger när jag läst din blogg - särskilt med tanke på att du inte är skribent "på riktigt" utan "bara" naturvetare!
;-)
/Annika, adoptivmamma och språkvetare
Haha, ja tänk att vi naturvetare kan något annat än bara siffror och formler :-)
Jag inbillar mig att många naturvetare kan mer om språk än vad många språkvetare kan om naturkunskap. Många av oss går både på teater, läser böcker medan det nog är färre språkvetare som sätter sig in i senaste rönen och genforskning.
Fast kanske är det jag som är fördomsfull nu ;-)
Själv är jag, som ju också är naturvetare (och definitivt håller med om att många av den sorten är mer kunniga om "humaniora" än vad humanister är om naturvetenskap. Fast visst finns det riktiga nördar - har försökt få blivande ingenjörer att förstå vikten av att kunna uttrycka sig förståeligt, det är inte alltid de har anlag för det...), allergisk mot just särskrivningar. Jag brukar dock inte klaga på folk som skriver "privat" (förresten håller jag med Annika om att du skriver bra!), men i officiella sammanhang stör det mig. Som när det stod "Rök fritt" i cafeterierna på Linköpings universitet !
Skicka en kommentar