Jul

I morgon är det alltså julafton.

Den första julaftonen med barn och utan barnlöshet.

Det är så stort och magiskt att det inte finns ord nog att beskriva det.

Jul är inte något stort och viktigt för mig. Särskilt som jag nog skulle beskriva mig som judinna om jag var tvungen att definiera något sådant. (Jag är dock ateist...)

Men det är inte julen det handlar om. Det är barnlösheten som gjort så ont just vid jul när TV, tidningar, radion och allt annat skriker ut sin familjelyckapropaganda.

Nu är allt annorlunda!

God jul vill jag önska alla. Både alla de som liksom jag inte är barnlösa längre, de som måste genomlida ännu en jul i sorg och saknad, och så alla de som inte har barn, men är nöjda ändå