lördag, december 29, 2007

Jag blir provocerad

Det är alltid någon som blir provocerad när jag skriver den här typen av inlägg som jag tänker göra nu. Men det skiter jag i, för så här känner jag, och det drabbar ingen annan än mig själv.

Jag blir fortfarande galet provocerad när någon som precis testat positivt säger: - Jag ska ha barn. Jag går igång på alla cylindrar och vill uppmana till försiktighet, berätta om allt som kan gå fel, och be om lite ödmjukhet inför miraklet som just skett. Men naturligtvis säger jag inget annat än - Grattis.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker också att det är lite som att säga att "jag ska fira min 90-årsdag på Mauritius". Säg "jag är med barn", för det är det enda man vet säkert just då.
Jag som är lite vidskeplig av mig skulle aldrig våga uttala mig tvärsäkert bara för att inte reta gudarna :-)
/H

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Den liknelsen var bra! Den ska jag komma ihåg och kanske kunna använda vid rätt tillfälle.

Fia sa...

Å andra sidan kan man ju aldrig sluta oroa sig. Bara för att man föder ett till synes friskt barn, betyder det inte att det kommer förbli så. Jag önskar att jag hade kunnat glädja mig lite mer under min graviditet. Jag oroar mig för allting, men det är inte bara till fördel att aldrig ta ut något i förskott.
Jag förstår vad du menar. Men till skillnad mot dig som blir provocerad av ett sådant uttalande, blir jag lite avundsjuk på att vågar tro att allting ska gå bra.

Fia sa...

..det blev en konstig sista mening :)

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Det är för att du är en bättre människa än vad jag är ;-)

Jag blir arg på alla som inte är ödmjuka... eller inte arg kanske, utan just provocerad. Jag tycker att de är dumma...

Fast egentligen kanske de inte alls är så självsäkra. De kanske är räddare än vad jag var, men de vågar ändå hoppas. Det är egentligen något bra... men jag är en missunsam jäkel, och eftersom jag inte vågar ta ut något i förskott vill jag inte att någon annan ska få göra det heller.

Anonym sa...

jo,fast det ska man ju.ha barn alltså.FÖRUTSATT att allt går vägen.och det förutsätter nog de flesta.

Solkatten sa...

Kunde ha skrivit inlägget själv. Jag blir sjuuukt provocerad (och lite ledsen och avundsjuk) av såna uttalanden.