Med i gänget, och förlossningsdepression?

Intressanta frågor från en anonym som jag vill försöka besvara.

du som faktiskt lyckats nu,att bli gravid på naturlig väg,tillhör du fortf gänget som inte kan?eller hur funkar det?blir man "utesluten" när man faktiskt trots allt kan på naturlig väg?
Jag vet inte om man blir utesluten. För att kunna bli utesluten från någonting måste det väl finnas bestämda regler som man ska bryta mot? Men visst, så klart kan man konstatera att jag varken är barnlös eller sekundärt infertil. Men bara för att det gick en gång betyder det inte att det går bra nästa gång. Den som blivit gravid sju gånger på första försöket kan plötsligt bli infertil. Och i mitt fall är det så att jag har PCO. PCO är en sjukdom som är obotlig, den kan bli bättre eller sämre, men försvinner gör den aldrig, så på så sätt tillhör jag alltid gänget. Dessutom vet jag precis vad det innebär att längta och vänta, jag reagerar fortfarande som en infertil i många situationer, så jag känner mig i högsta grad delaktig. När jag träffat de andra på bloggträffar har jag inte fått känslan av att jag "inte får" vara med längre. Jag kan bidra med mina erfarenheter som jag så klart inte glömmer bort.

och,tror du att man kan drabbas av förlossningsdepression trots att man väntat och längtat hur länge som helst(om man haft svårt att bli gravid vill säga)?
Jag kan nästan tänka mig att risken är lite större för den som väntat alldeles för länge. Depressionen kanske redan finns där efter alla misslyckanden. Och om man då får en tuff start med sitt så efterlängtade barn, kan man säkert få otroliga skuldkänslor att man inte är lycklig hela tiden, trots att man fått det enda man ville ha. Jag vet inte om jag drabbades av en gravdiditetsdepression vid förra graviditeten, men jag mådde otroligt dåligt psykiskt rakt igenom, och det var bl.a. för att jag hade längtat så efter att bli gravid, och så när jag väl blev det så var hela graviditeten ett helvete med konstantillamående och foglossning. Den här gången har jag accepterat att graviditet inte är något för mig, jag vill bara komma fram till målet, och då kan jag må psykiskt bättre.