torsdag, december 18, 2008

Sömn

Inatt har jag sovit. Jag har vaknat och ammat tusen gånger, och sedan somnat om, precis som det ska vara när man är spädbarnsförälder.

Beslutet ligger fast, men jag tänker inte stressa på någonting, utan ammar så länge det fungerar. Kanske kan vetskapen om att jag kan sluta när det behövs göra så att jag inte behöver sluta? En natt i taget är det som gäller nu.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Bra Kattmamman. Ta en dag i sänder. Härda ut. Det blir bättre. Ställ inte för höga krav på dig själv.

Den osynliga kvinnan sa...

Ja, kanske är det som med tabletter i skåpet, då behövs de inte lika mycket som när de inte finns där... Kram!

Yogamamma sa...

Det låter som en bra strategi, här och nu, just nu. Sov gott!

Anonym sa...

Har man ingen utväg fungerar ingenting. Har man det kanske man inte behöver använda den.
Kram
/AS

RosaMilton sa...

Underbart! Jag tror att det är helt rätt!

Anna sa...

...kunde inte heller sova alls efter vårt efterlängtade bäbis kom ut. Jag slutade amma efter bara ett par veckor, för att jag orkade inte, mådde jättedåligt. Efter beslutet blev det så småningom bättre. Hoppas du får ditt sömn och ork tillbaka - ammade du eller inte. Om du slutar amma eller ger ersättning när du inte orkar amma är du absolut ingen dålig mamma - du tar bara hand om dig. Det är ditt beslut. Kramar!!!!! Din attityd är i alla fall rätt! :) En natt i taget - och kan man inte sova just den natten kan man alltid försöka vila på dagen.

Anna sa...

Vill bara tillägga: jag känner igen mig lite i det du skriver - hoppas du får hjälp om du behöver det. Själv fick jag det, och utan hjälp skulle jag ha mått ännu sämre.

Anonym sa...

Nu är jag inne här och stalkar igen. Ville bara se hur det går för er. Det låter jättebra att ni sänker ribban. Bättre att orka med att hålla ihop familjen någotsånär än att städa och ha det perfekt. Strunta i tygblöjor och miljövänlighet ett tag tills ni orkar med. Om ni skolkar några månader och bara ger barnen McDonald's-mat, äter på plasttallrikar och använder pappersblöjor så blir det inte så stor miljöpåverkan i det stora hela.

Vi andra småbarnsföräldrar har också ständigt kaos hemma. Min yngste står just nu och öser ut russin på golvet, det ligger ovikt tvätt i IKEA-kassar på vardagsrumsgolvet, i hallen ligger barnens otvättade kläder från dagis i en enda hög och vardagsrumsbordet är just nu täckt med: en burk honung (stängd), 2 dagars gamla DN, ett videoband och löst fodral, en gul legobit, en TV-spelskontroll, en smutsig plasttablett/underlägg och ett stort antal smulor. Soffan har två ryggkuddar av tre upprätta, det är bra :) Jag/vi har haft en jobbig stressig vecka på jobbet nu och därför inte orkat diska alls knappt. Men idag släppte stressen så jag har diskat nästan hela dagen så köket börjar bli OK.

Vissa dagar får vi ryck och storstädar och då, när man är pigg, hinner man faktiskt en hel del och livet känns bättre igen.

Men dra ned på allt ni inte MÅSTE göra, ha inga dåliga samveten, säg nej till släkt och vänner om ni inte känner att de ger mer energi än de tar.

Ett annat tips är att försöka få ut varandra då och då, utan barn. En timme med en kompis och fika på stan är guld värt, även om det känns motigt att komma ut innan man gör det. Träning är också viktigt, fast vänta tills förlossningsskadorna har läkt såklart.

Och tänk på att ni inte riktigt är er själva just nu, någon av er. Det är en jätteomställning även att få andra barnet och allt vänds upp och ner och den lilla familj man hade ska nu rymma en till person som man inte ens känner.

Hoppas du inte tar illa upp att jag skriver. Det är lätt att ge andra råd utan att veta alls hur deras situation är.

Det jag vill säga är väl egentligen att nästan inga andra tvåbarnsföräldrar jag känner har någonsin ett helt städat hus (om de inte är snuskigt rika och har städhjälp). Det tär på förhållandet med småbarn och sömnbrist- vi bråkade också mer p.g.a. bebiskaos men nu är det mycket, mycket bättre. Ha LÅGA krav, tänk på att det är en jättekort tid som det är såhär extremt jobbigt. Redan när Minikatten är 1 år kommer det att vara lugnare. Och som någon skrev i en kommentar nedan, försök få bättre sömnhjälp. Prata med BVC om det känns bra, annars finns familjerådgivning m.m.

Kram