fredag, december 26, 2008

Livets orättvisa och TACK!

Vi försöker hjälpas åt här hemma. Minikatten är ett närhetsberoende barn, och ingen man lägger ner på en filt på golvet eller i en babysiter, han vill vara i famnen hela tiden. Så vi turas om att bära honom i sjal.

När jag bär vill han bara amma och det slutar nästan jämnt med att jag hamnar i sängen ammandes. Jo jag har ju slutat amma, men så länge jag sover på nätterna så väntar jag med att fullfölja beslutet.
När Kattpappan bär så sover Mini så tryggt i hans famn, och Kattpappan kan göra vad som helst under tiden, t.ex. sitta framför datorn.

Och eftersom Kattpappan har datortid, så hänvisar jag helt kallt till hans julsammanfattning.

Jag är otroligt rörd och glad över alla fina kommentarer jag fått här på bloggen, och alla fina mail och SMS. Jag ska försöka svara så fort jag får tid! Och tack för alla erbjudanden om att prata, jag hoppas få tid att utnyttja dem lite senare. Ni är verkligen bäst!!!!!

Inga kommentarer: