En gång i tiden, när jag mådde rätt dåligt hade jag massvis med läsare av min blogg,
Men så blev jag gravid och spänningsmomentet försvann, liksom min bitterhet. Och nu har jag inte så många läsare kvar.
Men att inte ha allt för många läsare ser jag som något positivt.
För de mest lästa bloggarna på nätet tycker jag i nästan samtliga fall är urtrista och dåligt skrivna.
Jag förstår mig inte på mekanismen som bestämmer vilka som ska bli väldigt mycket lästa och få många kommentarer.
Nu sitter jag inte här och tycker att min egen blogg är så väldigt briljant, den har en hel del inslag av vad jag bedömer som dåligt bloggande. Men däremot tänker jag på en del andra lysande bloggar som jag läser, men som inte alls verkar ha speciellt många läsare. Om jag inte nämner några namn så slipper jag glömma någon, men jag har ju en länklista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag har slutat kolla statistikmätaren, men visst har jag märkt att läsarantalet och framför allt kommentarerna har sjunkit drastiskt sedan min blogg blev en "mammablogg". Och jag kan förstå det, dels för att den innehåller ganska få spänningsmoment, men också för att jag skriver annorlunda. Jag är väl en sån där svår människa som skapar bäst när hon mår dåligt kanske
;-) Eller så är jag bara allmänt grötig i huvudet nu för tiden.
Har också funderat på vad som gör en bra blogg och vad det är som gör att jag fastnar för vissa. Självklart är innehållet viktigt, jag skulle till exempel aldrig orka läsa något som bara handlade om mode. Bryr mig för lite om det helt enkelt. Jag lockas också av språket, det kan vara kort och rappt eller målande beskrivningar.Bloggar med tusen bilder och lite text har aldrig fallit mig på läppen. Håller med om att vissa trista bloggar får jättemånga kommentarer. Kanske är det ett gäng polare som läser varandras? Själv är jag däremot lyckligt ovetande om hur många som läser det jag skriver;)
Anna-Bell
Jag tycker din blogg är lika intressant som den var innan lillkatten kom.
Nog är det förbluffande... Jag såg min mätare fullkomligt göra frivolter under dagarna runt det senaste missfallet och även det tidigare. Och normalt är inte trafiken så stor alls... Men det är väl nyhetsmänniskorna i oss. Jag begriper och begriper inte...
Jag började inte läsa din blogg förrän du redan var gravid så min frekvens är ungefär den samma.
Däremot kan jag erkänna att jag i princip slutat läsa de andra mammabloggarna från fd ivf:are. Varför? De är helt enkelt inte intressanta för mig längre.
Jag tycker att du har behållit barnlöshetsperspektivet på ett bra sätt.
Att läsarna blir fler när man närmar sig bim är självklart tycker jag. Själv är jag förvånad att mina läsare har stannat efter att jag slutade blogga om mina graviditetsförsök på Storkkliniken.
god afton!
Jag tror det är viktigt att uppdatera sin blogg ofta om man vill ha många läsare. Ibland undrar jag om det inte är det viktigaste och om det kanske är förklaringen till att vissa skittrista bloggar har så många läsare. Man kan liksom alltid kika in där och se om det har hänt någonting nytt.
Vad gäller barnlöshets- kontra mammabloggar så är det nog enklare att skriva intressant om någonting som är tragiskt, som man måste bearbeta, som river sår i själen. Om man bara beskriver den pluttsnuttiga delen av mammalivet så blir bloggen aptrist. Tycker jag.
Jag tycker också din blogg är briljant. Det enda negativa jag kan säga är att jag tycker du borde skriva oftare :-)
Instämmer i Mariachis uttalande.
Klarsynt, skarp och skriven med ett vackert språk.
Dessutom är du rättfram och modig, vågar sätta ord på även "brandfarliga" ämnen.
Läser ivrigt. Allt.
(och hade gjort det rätt länge innan jag ens gav mig till känna)
Oftast e det nog så att folk söker på ord som barnlöshet, missfall, IVF och liknande och hamnar då på sådana bloggar, när innehavarna sedan blir gravida men inte läsaren så söker de väl sig till de som ff kämpar som de själva.
l
Vissa saker är av någon anledning intressantare att läsa om. Tror att vi männioskor är intresserade av andras problem och svårigheter för att vår hjärna är så snillrikt konstruerad att vi har en förmåga att lära oss (en del iallafall) av andras erfarenheter också. Därför är det kanske en överlevnadsinstinkt och djupt rotat att vi försöker sätta oss in i andras situation och ta ställning till hur vi själva hade velat agera om vi hade samma problem. För att i viss mån vara förberedda mentalt. Är man själv drabbad av samma problem blir det givetvis extra aktuellt och viktigt. Det finns ju en anledning till att vissa saker uppfattas som intressantare än annat. Och småbarn är inte särskilt intressanta om man inte har egna. Är det så att man har svårt att få barn kan jag tänka mig att det snarare är påfrestande att läsa om andras barn så det är ju inte konstigt att läsekretsen minskar. Och så bra skriver få människor, ens författare, att det är intressant att läsa om helt vardagliga saker som att hänga tvätt. Det som gör din blogg läsvärd är ju när du tar ställning i viktiga frågor och uttrycker din åsikt, vilket du fortfarande gör mellann varven.
Har slutat fundera själv på om någon överhuvudtaget hittar till sidan med bloggen längre. Hade space tidigare med många besökare, men oftast var det ganska innehållslöst, både i mitt inlägg och i kommentarerna. Det resulterade att jag la ner det. Önskar dig en bra dag!
/Hella
(http://helena.hem.nu)
Skicka en kommentar