För ett tag sedan så berättade någon jag känner om hur hennes tre-månaders bebis bara tramsade. Och eftersom Mamman visste när det var trams och när det var allvar ignorerade hon bebisen de gånger de var trams.
Jag är av den bestämda uppfattningen att så här små bebisar inte kan tramsa. De är alldeles för små för att förstå sig på manipulationens svåra konst.
När min bebis gråter är det för att något inte är bra. Må så vara att jag tycker att det är en larvig anledning, men han tycker inte att det är larv just då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ibland önskar man att man hade det lite som han, att man kunde börja lipa när man var trött och hungrig och då fick man mat och sedan fick man gå och lägga sig.
Å andra sidan har han ännu inte lärt sig uppskatta alla de viktiga sakerna i livet. Som Lego. Men det kommer. Eller att skriva dumheter i folks bloggar.
Du är så klooook! Det finns så många "metoder" till höger och vänster för att göra föräldraskapet "enklare" och de förutsätter allihop att vi blir manipulerade av våra små bebisar. Hemskt synsätt.
Ja, eller också förutsätter de att vi vill manipulera bebisarna.
Ett barns hjärna är inte helt utvecklat förrän vid fyraårs-åldern. Att manipulera vid tre månader är en omöjlighet.
Du är klok! Fortsätt vara det!
Nä det är så..min bebbeponke kan inte heller tramsa...för liten för sånt. Gråt är gråt liksom.....tramset blir en senare fråga. Så jag tycker du har helt rätt här. Inte kul att bli ignorerad redan vid så tidig ålder. Om inte mamman menade när bebisen ligger och "ropar" För ropa tycker min bebbe om att göra. Rop, rop, och suga på sina saker. men det är inte skrik då.
De behöver inte alls vara manipulativa för att ligga och skrika lite för att höra hur det låter. Ungefär som de hittar sina tår och börjar leka med dem så hittar de sin röst och leker med den. Det kan man väl kalla för trams om man vill.
Håller med dig!
Lilla My började skrika för andra saker än att hon var ledsen när hon var ungefär sju månader. Det var då jag upptäckte att hon blev ARG och inte bara förtvivlad.
Hur kan man ignorera ett skrikande tremånadersbarn, det skär ju så hemskt i hjärtat...
Jag tror att en bebbis kan bli arg. Min 4-månaders blir det ibland. Men det är ilska blandat med frustration och oavsett vad det är så är det som behövs närhet, tröst och kanske mat. Så jag håller med, oavsett vad det beror på så kan man inte ignorera sitt barn.
Skicka en kommentar