Det är jobbigt att ha ambitioner.
Jag vill inte att lillkatten ska lära sig redan nu hur en familj ”ska” se ut. Jag vill helst att han ska tycka att en familj med två pappor är lika ”normalt” som bara en mamma eller en man och kvinna utan barn eller…
Jag sjunger mycket sånger för Lillkatten och även om jag inte tror att han förstår någonting av texten ännu har jag börjat göra om sångerna för att försöka variera normerna lite. Te.x. ”Sju vackra pojkar i en ring” som ser sig om bland de vackraste pojkarna häromkring och så där.
Jag bävar inför sagostunderna som kommer sedan, där blir det riktigt svårt att göra om så att det fortfarande passar till bilderna.
Eller så är det så att lagom till sagoläsningen kommer jag att ha börjat i skolan igen och ha bättre saker för mig än att försöka slåss mot väderkvarnar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fan, du verkar ju vara en mamma helt i min smak!!
"Varför slår inte prinsessan ihjäl draken själv?" är ett guldcitat jag läst nånstans, men har tyvärr glömt var.
Spinner vidare: Q börjar nu komma upp i storlek 80-86 och plötsligt är alla kläder så pojkiga. Varför finns det fickor och hammarhållare på ettåringsbrallor?
Suck! Det är alltid skönt att se att det finns andra som tänker som jag.
"Vinden drar, skeppet far
bort till fjärran land
och sjömansflickans lilla lilla vän
står väntande på strand"
Och så vidare...
Jag gör också om barnvisorna :-)
Fortfarande tror alla att Lilla My är en pojke för att hon har en blå fleece i stället för en grisrosa. SUCK
När det börjar bli dags för sagor kommer det att vara jag som är hemma, och då blir det mottrcyklar, spindelmannen och borrmaskiner för hela slanten. Och rosa prinsessor och blå prinsar som klubbar drakar och gör allt nyttigt medan flickorna bara tittar på och lagar mat och Pysslar. Djävlar anamma! Honom ska vi allt göra karl av under min föräldraledighet.
Men det kan ju bli lite svårt att föregå med gott exempel, när det är jag som ska göra allt det där hemmapysslet när du är i skolan förstås. Hur var det nu med barn, gör de som man säger och inte som man gör, eller var det tvärtom?
Skicka en kommentar