Utmanad

Nä, jag är inte utmanad. Men jag valde att ta baby or nots lista som en utmaning och göra en egen. Bara för att jag tyckte att den var så rolig att läsa.


Minnen

Från graviditeten
Jag vågade aldrig tro att det verkligen skulle komma ett levande barn.
Att barnet skulle kunna vara friskt fanns inte i min värld. Men det gjorde ingenting. Alla barn var välkomna.
Jag fick aldrig avsmak för någon mat.
Jag fick inte heller några cravings.
Jag kräktes till vecka 24
Jag mådde fruktansvärt illa hela graviditeten och det ända som hjälpte var att ständigt ha något i munnen
Jag gick upp 33 kilo
Jag tyckte inte om min uppsvällda kropp som gjorde ont
Jag mådde psykiskt dåligt hela tiden och hade ingen ork och lust att göra någonting

Från förlossningen
Jag andades mig igenom varenda värk
Jag ville inte ha någon medicinsk smärtlindring
Sterila kvaddlar fungerade jättebra
Jag tappade inte humöret en enda gång och kved inte eller skrek. En enda gång sa jag ett aj, och då var jag alldeles ensam i rummet så ingen annan hörde.
Jag åt ingenting men försökte dricka nyponsoppa för att f lite energi
Jag var fokuserad under hela förlossningen
Jag gillade CTG-apparaten för att jag kunde se när värken började avta.
Men det var nog bättre att känna efter, vilket jag fick göra större delen av förlossningen eftersom jag då inte hade någon apparat.
Alla mina barnmorskor var helt underbara.
Jag var jättenyfiken på vilket kön bebisen hade trots att jag tänkt vänta så länge som möjligt med att ta reda på det.
Eftersom jag blev nerkörd till operation när moderkakan inte lossnade hade Kattpappan redan hunnit äta lunch innan vi fick vår bricka.


Den första tiden med Lillkatten
Jag fick klåda av epiduralen de lagt när de opererade loss moderkakan.
Lillkatten sugreflexer var inte utvecklade, så han fick inte i sig någon mat.
Vi stannade nästan en hel vecka på BB, medan han lärde sig att suga.
Det togs massor av blodprov på Lillkatten. Till slut var han så sönderstucken att det bara var huvudet kvar som det gick att få blod ifrån.
Lillkatten lärde sig till slut att äta med en gummitutte utanpå bröstvårtan, det var jättepyssligt att få den på plats.
Jag älskade att vara mamma från första stund.
Jag tyckte inte att någonting med Lillkatten var jobbigt.
Men jag grät över att jag inte hade fått säga hej då till vår lägenhet innan flytten

Nu
Lillkatten har lärt sig att äta ordentligt
Jag älskar fortfarande att vara mamma