Lillkatten sover och det har han gjort i över en timme.
Och därför måste jag nu gå upp till honom och känna att han fortfarande andas, förmodligen kommer han att vakna och jag kommer inte att få äta min lunch i lugn och ro som jag egentligen ser fram emot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hi hi... så där gör jag med. Och ibland ångrar jag mig djupt då hon vaknar och jag får dåligt samvete för att jag väckte henne ur sin sköna sömn...
Det är ABSOLUT inte bara du :) Jag kan göra så fortfarande och Ella fyller två på lördag ...
Jag kommer förmodligen göra samma sak sen när bebben kommer, jag är ju orolig även för min väns barn, går och småpetar i smyg på dem *S*
Är nog helt normalt.
hihi! Jag har sovit med handen på mina barns magar och vaknat så ort ett andetag dröjt lite för länge! Jag har fått hjärtat i halsgropen tusen gånger för jag tyckt att de legat för stilla ;-)
Nu är de 3 och 5 och jag klarar mig med att kolla upp dem 2-3 gånger från det de somnar tills jag lägger mig ;-)
Minå
"när de sover vill man att de ska vara vakna och när de är vakna vill man att de sover" sa en klok mamma till mig när jag var nybliven, hormonrubbad och nipprig mamma :-)
Prinsen är åtta månader och jag kollar honom ofta. Det där sitter i tror jag så nej, det är inte bara du som håller koll på andningen;)
Så där gör jag med typ alla barn jag är barnvakt åt...
(ibland även med vuxna)
Det låter så mysigt. Jag avundas dig så. Du har verkligen något speciellt :-)
Skicka en kommentar