Jag är fascinerad av nummer och datum. Jag har en almanacka , men den behövs egentligen inte eftersom jag alltid kommer ihåg alla datum och klockslag.
Jag kommer också ihåg datum för när olika saker hänt i mitt liv.
Den 5/1 06 konstaterades mitt missfall.
Exakt ett år senare den 5/1 07 föddes Lillkatten.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här, förmodligen inte alls. Men ett sorgedatum blev helt plötsligt det bästa någonsin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, det är ju lite "konstigt". Men var väl skönt att datumet fick en positiv klang tillslut..
Jag som är skrockfull och andligt intresserad ser ju direkt sammanhanget ;) Vet att du inte tänker så att "det var meningen" hit och dit men för MIG då´rå betyder sådana här samanträffanden att man har sin väg utstakad. Jag har förlorat en dotter och ett år senare fick jag en son....var det inte meningen att jag skulle bli flickmamma helt enkelt????, har bara fått pojkar efter. Vill inte skapa debatt, bara berätta hur jag tänker och funderar :)Kanske är mitt sätt att tänka en skyddsgrej så jg inte ska gräva ner mig...kanske inte. Jättebra att den 5/1 även betyder lycka för dig
kram på dig och ha det bra
anonym: Du får så klart tycka och tro som du vill!
Ifall du hade berättat för mig att det ÄR så hade jag blivit sur, men jag vet ju faktiskt inte bättre än du hur det verkligen förhåller sig. Och jag vill också gärna tänka att det finns en mening med bra saker.
Däremot kan jag inte se någon mening med ett missfall eller med att ett barn inte får leva... men alla måste få känna och tro som de vill!
Kram
Det behöver väl inte vara så att det finns en mening i att ett barn inte får leva?
Snarare att universum "tröstar" genom att ge en dålig dag ett bättre rykte. Eller liknande...
Jag är inte helt säker på vad jag tror, men jag vet att min syster föddes på min brors dödsdag. Plötslig spädbarnsdöd, 1976. Syskon, 1977.
Sen dog iofs även mormor på samma dag många år senare, vilket gör det hela lite mer obegripligt. Mormor var iofs gammal och sjuk, men ändå. Man undrar lite.
Antingen undrar man och funderar, eller så struntar man i det, tror jag. Och båda angreppssätten är väl lika bra, om de fungerar för den som undrar/struntar...
/Inger
Skicka en kommentar