I inlägget under skrev jag om min mammagrupp och att vi som tillhör kärngruppen alla haft det kämpigt att få barn.
Men jag menade inte att alla som lätt får barn klagar, eller att de alla tar för givet att det alltid ska vara lätt. Det finns ju förstås alla sorter i alla läger.
Jag reflekterade bara lite stillsamt över vilket mirakel det är att just vi tre går där med barnvagnar, vi som ett år tidigare tänkte att vi alltid skulle stå utanför föräldragemenskapen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att få barn ÄR i sanning ett mirakel -och vi som fått kämpa mer än med att vika makens kalsonger är nog mer ödmjuka inför det. helt klart.*
kan fortfarande få en "men tänk att hon faktiskt kom till oss"-klump i magen av tacksamhet när jag ser på min fyraåring.
*därmed givetvis inte sagt att de som lätt fått sina barn inte är tacksamma/ödmjuka, men ja du förstår...
Jag förstår precis vad du menar. Jag är så löjligt uppspelt över att jag och A ska på Öppna förskolan imorgon och på vår första sångsamling. Trodde aldrig att jag skulle få göra det med eget barn. /HB
Skicka en kommentar