Kuratorbesök

Kuratorn rekommenderar sjukskrivningen och en utredning om jag har en depression.

Att jag är deprimerad visste jag ju redan, sedan jag slutade knapra p-piller och det visade sig att jag inte hade någon mens har jag mått dåligt. Och av varenda misslyckad behandling har jag rasat längre och längre ner utan att ha någon möjlighet alls att ta mig upp mellan gångerna, men därifrån till en depression?!? Det är ju inte jag.

Det kanske inte finns någon medicinsk skillnad på begreppen deprimerad och depression, men för mig finns den, skillnaden alltså.

Jag vill ha en sjukskrivning för det är tydligt att jag inte orkar ta mig tillbaka till skolan om två veckor, jag förväntas ju skriva en 10-poängstenta det första jag gör.
Men jag vill inte ha en utredning av psykenheten, och jag vill absolut inte ha lyckopiller utskrivna.
Jag är livrädd att psykologisk ohälsa ska hindra oss från att adoptera, och tänk om jag då helt plötsligt står utan alla möjligheter att få barn, då vill jag inte leva längre.

Det låter ganska dramatiskt att säga att man inte vill leva längre. Och jag umgås verkligen inte med några självmordstankar! Men i min hjärna finns ett tjockt likhetstecken mellan meningslöst liv och inga barn.