Nu har jag tagit mig utanför lägenheten igen, det händer inte så ofta. Jag var och red på ridskolan. Jag har med några få avbrott ridit med ungefär samma människor på samma ridskola för samma ridlärare sedan jag var elva år. Många av mina äldsta och bästa vänner rider tillsammans med mig.
Jag var som en tidsinställd bomb och visste att jag skulle säga något dumt så när jag hade klarat av ridlektionen utan att vara otrevlig mot någon tänkte jag smita hem, jag skulle bara säga hej då. Men det sket sig, någon var vänlig och frågade hur jag mådde och jag berättade allt varvid hon sa att hon visste hur det kändes, och jag snäste av henne på ett synnerligen otrevligt sätt.
Jag är så labil just nu, och tycker att världen snurrar runt mig. Hela mitt empaticentra har gått upp i rök... tur att jag har vett att undvika folk i alla fall, annars skulle jag inte ha några vänner kvar när det här går över.
Å andra sidan har min kurator sagt till mig att jag inte ska vara så snäll jämnt och tänka på andra hela tiden... men jag vill inte bli elak, jag tror inte att man vinner något på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar