Idag börjar mitt sommarlov, och Kattpappans föräldraledighet är slut.
Han har utvecklats från en virrig man som inte vågade ta egna initiativ med Lillkatten till en fullt fungerande förälder som har tagit huvudansvaret för hem och barn och som vet hur Lillkatten vill och ska ha det. Nuförtiden är det jag som är den lite virriga andreföräldern.
Jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt att börja plugga igen innan Lillkatten ens fyllt åtta månader. Ingen annan mamma som jag känner hade lämnat sina barn tidigare än vid ett års ålder, och trots att jag hade mina jämställdehetsprinciper var det tungt för mig personligen. Jag hade väntat och längtat så länge, och fick så kort tid på mig. Och det var extrajobbigt att så många berättade att de minsann hade varit hemma så länge med sina barn.
Nu är jag så glad att vi gjorde som vi gjorde. Jag ska vara hemma med Lillkatten i ytterligare tre månader innan han börjar på dagis, och då kommer vi att ha varit hemma ungefär lika länge med honom.
Och Lillkatten har två föräldrar som båda har haft huvudansvaret och som känner honom så bra som man bara kan göra om man fått riktigt lång tid ensamma tillsammans.
Jag är så glad för att vi höll fast vid vår ursprungsplan, för den visade sig bli precis så bra som vi trodde.
Lärdomar till nästa gång är att jag ska sluta nattamma innan jag börjar plugga igen, jag är för sömnrubbad för att kunna somna om när jag har blivit väckt. Och vi ska ta det lugnt inför skiftet och inte boka in besök av 100 släktingar och vänner som ska bo hos oss. Men vi ska definitivt dela lika igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jeg har 7 mndrs ledighet, så tar pappaen over. Det skjer om to uker. Det blir fint, og jeg synes det er viktig å dele. Noen ganger synes jeg at mange fokuserer så sterkt på akkurat permisjonstiden - men det er jo mange år etterpå hvor man skal være mor og far som er like viktige som de første månedene. Det skal egentlig bli deilig å jobbe litt igjen synes jeg, å komme tilbake til det 'virkelige' livet. Men det har man nesten ikke lov til å si som mamma... flott at du holdt på prinsippene og det fungerte bra, kjenner nesten ingen kvinner som lar mannen slippe til mer enn 6-8 uker. Takk og lov for fine mannen min!
Ni är kloka ni!
det skulle vara spännande att höra hur det senare funkar att jobba båda två med barnet på dagis eller vad ni nu väljer. Undrar så hur småbarnsföräldrar löser det, särskilt om de jobbar heltid.
Med I delade vi lika, jag tog första halvåret, vi delade på det andra och maken tog det tredje. Det fungerade jättebra, men så hade vi också väldigt flexibla arbetsgivare. Med N ville vi göra samma sak, men jag hade så få jobb då, så jag maken var hemma de dagar jag hade uppdrag, en till ett par dagar i veckan. Just nu pluggar jag ju och har valt att hämta barnen halv fyra från dagis, men maken hämtar två dagar i veckan. Vi vill ha en någotsånär jämn arbets- och barnfördelning, men det är inte alltid så lätt. Jag har ju i princip ingen inkomst. Förhoppningsvis blir det annorlunda när (om) jag doktorerar, då måste jag jobba heltid.
Som någon sa tidigare finns det ju även en tid efter föräldraledigheten. Det är många föräldralediga pappor här på gården, men få som hämtar på dagis. Jag tror att det i många fall handlar om mammans ovilja att släppa kontrollen över barnen till pappan. Det är så många mammor som förutsätter att de är hemma på heltid ett år eller mer. Det är kontroversiellt att säga så, men jag tror att det är vanligt. Det är så lätt att som mamma försöka kontrollera allt som har med barnet att göra, kanske många pappor tror att det är så det ska vara också. Härom dagen såg jag en mamma och en pappa som skulle lämna sitt barn på dagis. Pappan gick ut ur bilen med barnet i famnen, mot dagis. "Jag lämnar, det blir bara fel annars!" ropade mamman efter honom. Pappan vände sig inte ens om, fortsatte med bestämda steg mot dagis och sa "Nej, det blir inte fel!". Nej, det blir inte fel om ett barns pappa lämnar på dagis. Det blir bara pappalämning i stället för mammalämning. Annorlunda, kanske, men aldrig fel.
Vi har också delat. För oss var det självklart och jag tyckte dessutom inte det var speciellt fantastiskt att vara hemma på heltid. Nu har vi två barn, båda på dagis och vi jobbar båda. Hur gör vi? Ja, vi är dessutom helt utan hjälp i form av släktingar. Vi delar rakt av där också. Fem lämningar, fem hämtningar, den som inte lämnar går tidigt till jobbet. Vi har dock flexibla jobb och kan jobba hemifrån, kvällstid istället för sista timmen på jobbet. Men visst, det är meckigt.
Skicka en kommentar