Lillkatten håller på att kissa på sig av glädje när jag kräks. Han tycker att ljuden är helfestliga.
Tur att det kommer något gott ur det i alla fall. För själv är jag inte jublande glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Gangsters av Klas Östergren
Från början var det här en infertilitetsblogg. Nu är jag mamma till två småkatter, varav den ena kom till oss helt utan behandlingar. Jag har fortfarande en hel del barnlöshetsrelaterade funderingar, men skriver mest om det som för stunden faller jmig in. Det här är alltså ytterligare en av alla de där egobloggarna utan konkret avsändare.
Juat nu håller jag tummarna lite extra för:
Bloggar jag läser
- A love story
- Anna-Bells bebisliv och vardagsbestyr
- Barn av drömmar
- Bilderbloggen Jantefri Zon
- Cinks
- DAGBOKEN
- Den icke biolologiska mamman
- DRÖMHUSET
- En sann historia
- Ericas
- Fertilitetsturisten
- finnjonna
- Från Bebislängtan till mammaliv
- Helgas dagbok
- i väntan på Liten ღ
- Kaica’s Weblog
- Kapybarans gömsle
- Kattpappan
- Kina t o r - en mammas betraktelser
- lite som jag
- Längtan efter lilla 2:an
- Maja Gräddnos
- malika
- Mamma 2.0
- Mariachis blogg om barn och barnlöshet
- MINprovrorsbefruktning
- Mitt nya jag... ღ
- Nylsa funderar
- Piri
- Ribbolita
- Saker som krymper
- Saring i mammaland
- Storken flyger i skymningen
- Tingelings blogg
- Tudorienne
- Tvillingstjärna
- Uniflora
- Väntanlängtan
- Yogamamma, att leva i nuet
Just nu läser jag:
Gangsters av Klas Östergren
Kategorier
- Lillkatten (124)
- Välkommen till förorten (113)
- Sömn (90)
- Blogg (81)
- Skola (81)
- Föräldrarskap (78)
- graviditet (73)
- Barnlöshet (58)
- förlossning (54)
- Jämställdhet (41)
- Övrigt (37)
- miljö (30)
- Katter (20)
- Minikatten (17)
- fertilitetsbehandlingar (16)
- Karriär (14)
- vikt o träning (14)
- Utmaning (13)
- Bli gravid (9)
- Språk (7)
- Outfit (6)
- Genetik (5)
- Sjuk? (4)
- Tänder (4)
- böcker (4)
- Adoption (1)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(423)
-
▼
maj
(18)
- Tingeling
- Det ensamma embryot i frysen
- Misstänkt?
- Är amning också provocerande?
- Hur kan det vara så laddat?
- Sophie
- Behöver inte erbjuda det som finns på annat håll
- Fortsatta ekologiplaner (någon sorts modeblogging)
- Måste acceptera sämre resultat
- Nyfattat beslut
- Här finns inget att hämta
- Alltid roar det någon
- Herr fiskbiolog sa inget särskilt
- Reproduktion
- Läget
- Att inte orka med
- Utmaning
- För den som är extra intresserad
-
▼
maj
(18)
 |
11 kommentarer:
Nej men guuud vad jobbigt! Hur klarar man av det? Hur ofta kräks du? Mår du kroniskt illa?
Jag undrar hur jag skulle klara av det, med min emetofobi och allt.
Stackars dig. Hur länge ska det hålla i sig månntro? Måste vara vansinnigt jobbigt!!
Jag läste om hur jobbigt du tycker det är, och jag tyckte också att kräk var väldigt obehagligt tidigare. Inte så mycket som du, men så att jag hade svårt att äta några timmar efter jag sett något jag inte ville se.
Men nu tycker jag inte alls att det är farligt längre. Jo jag mår kronsikt illa, oc gjorde det hela förra graviditeten också, fast då kräktes jag väldigt mycket mer än vad jag gjort hittills. Men efter några gånger så har man vant sig, och då är kräkandet i sig inte så farligt. Det är jobbiagre att må konstant illa.
Men de allra flesta mår ju inte alls som jag gör! Så när du snart blir gravid finns det stora chanser att du inte alls mår illa, eller att det bara håller i sig någrqa veckor! Du kommer att klara det fint. Illamående är ingenting mot sorgen efter ett misslyckat försök!
ja, det gäller att hitta det positiva även i ett kräkande :)
Men stackare som mår så illa. Jobbigt!
Lillkatten - låter alldeles underbar. Kan tänka mig att med huvudet i toaletten är det inte lika roligt med ett skratt bakom ryggen..
Jag lider med dig att du måste kräkas så mycket! Kram
Oj nej. Jag skrattar och ryser, samtidigt.
Självklart så låter du så där kul för lillkattens skull. Vad gör man inte för att ens barn ska vara glada...:p
Du har all min medkänsla. Det måste vara hemskt att må illa en hel graviditet (om än värt det efteråt etc etc men ändå, det är inte kul att må kass i nio månader även om man nästan vänjer sig till slut).
Inget ont sopm inte har något gott med sig... eller hur var det nu.
Linus skrattar hysteriskt när man nyser så det verkar vara något med "kroppsljud" som tilltalar barn.
Jag hoppas att illamåendet ger med sig den här gången och att det gör det snart.
Kram!
Hihi, det var en festlig lillkatt =) Mina bryr sig inte nämnvärt när jag sitter på knä med huvudet i toastolen.
Alltså Lillkatten är min son... han heter så (kanske lite osmidigt?) här i bloggen.
De fyrbenta katterna bryr sig inte ett dugg om ifall jag kräks.
Lillkatten får väl minnen från före födseln kan jag tänka ; )han måste ju ha hört en och annan kräkning from the other side of magen. Men han kanske inte fnittrade så mycket på den tiden?
Aha.. Det förklarar en hel del. Jag har aldrig sett en katt som håller på att kissa på sig av glädje för något... Hehe..
Skicka en kommentar