tisdag, juni 19, 2007

Vill inte

Aldrig förr har sommarlovets start känts så tung. Jag har bara en ynka sommar kvar med Lillkatten. Sedan ska jag tillbaka till skolan.

Jag önskar att jag inte trodde så mycket på att dela föräldraledigheten lika, och att jag inte var gift med någon som krävde att få minst halva tiden med sitt barn.

9 kommentarer:

Saring sa...

Oj som jag kan relatera till det där.. Kriget mellan hjärnan och hjärtat. Obeskrivligt smärtsamt.

Anonym sa...

Haha, skönt att se dig skriva det. =)

Anonym sa...

Det är ju det som är dilemmat i hela den här föräldraledighetsdebatten.

KaKi sa...

Det där har jag ju mycket intelligent löst alldeles utmärkt:-)

Men seriöst tror jag att jag skulle känna likadant då om/när jag blir föräldraledig om jag skulle lämna över. Fast jag vet att det är "rätt"

Carnesir sa...

Jag förstår att det känns tungt men tänk att ni är bra förebilder i samhället och att ni bidrar till ett jämställt Sverige.

Ni är helt enkelt toppenbra som delar på barnledigheten!

Myska sa...

Tro inte, att jag inte förstår dig! Jag som är hemmamamma kan faktiskt fatta att det måste vara jättejobbigt att gå tillbaka till jobbet tidigare än hjärtat vill. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på många av de franska mammor, som inte har något val: när bebisen är tio veckor är det dags att börja jobba igen. Om man har tur, tar pappan över i två veckor, men sedan är det dagis eller dagmamma som gäller. Eller möjligen mor/farmor. Det för mig konstiga är att mer än en mamma, tycks göra det utan att blinka. De vet liksom inte om nå't annat.

e sa...

Åh vad jag håller med. Jag hatar den förbannade jämställdheten ;) Egentligen så är jag glad för allas vår skull att både mannen och jag får lika mycket tid med sonen och han med oss. Men visst kommer det att svida att behöva gå till jobbet och lämna sonen.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Både tungt men lite skönt också känner jag, jag börjar jobba nästa vecka. Fast jag ska vara ledig en dag i veckan året ut iofs.

Camillas lockar sa...

Vad härligt med en pappa som vill ha föräldraledigt...! Förstår dilemmat. Sitter i motsatta båten, där pappan inte vill vara föräldraledig alls. Fast han har inte lika lätt i sitt jobb, men ändå. Grejen liksom :-)