Med jämna mellannrum skickar Pampers ut små häften med texter om barns utveckling. Nu när Lillkatten snart blir sex månader handlar häftet om sömn.
Häftena är skrivna i england och översatta till svenska och det märks.
För inte en enda gång handlar det om var barnet ska sova. Det förutsätts att barnet sover i ett eget rum och att det gjort det från start.
Hur många svenska föräldrar låter sin lilla bebis sova i ett eget rum undrar jag? Inte ens de som är hårdnackat emot allt vad AP innebär och så klart också är emot samsovning brukar tycka att det är något konstigt att ha bebisens säng i föräldrarnas sovrum den första tiden, kanske upp till ett års ålder.
Jag blir alldeles nervös bara av att tänka på att ha Lillkatten i ett annat rum. Jag skulle inte få sova alls eftersom jag skulle vara tvungen att gå och kolla att han lever och mår bra minst en gång i timmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
oh my god, ha bebis i eget rum från start? skulle inte tro det....
skulle inte passa mig.
stortjejen fick eget rum när hon var 1½ och jag har svårt att se att Piff&Puff skulle flytta ut tidigare än så.
Vi har haft Signe i ett eget rum sen hon var fyra månader. Det funkar finfint. Först då började hon sova hela nätter.
Men som med så mycket annat så handlar det ju om att hitta rätt grej för just sin familj.
Vi har Prinsen i vår säng under delar av natten och det är så mysigt. Jag vill inte att han ska sova i ett eget rum redan. Fy vad hemskt. Fattar inte varför han skulle göra det. Håller med dig, jag skulle också springa in hela tiden och kolla.
De där häftena från Pampers är kanonbra... Som baby-underhållning! Lagom storlek och roliga bilder... och så kan man slänga dem när de har fått för mycket stryk :-D
Lilla My sover inne hos oss fortfarande. Kan hända att vi alla skulle sova ännu lite bättre om hon flyttade ut, men jag ÄLSKAR att ha henne nära oss
JAg tror aldrig jag hört talas om någon som inte haft sin bebis i samma rum första tiden. Aldrig i mitt liv. Även om jag vet att de finns väl där ute någonstans...
För min del handlar det om trygghet, både för oss och barnet. Sedan är det ju upp till var och en vart man placerar barnet i rummet.
Så olika det är! För mig har det också varit naturligt att ha barnen i samma rum/säng som jag - men det har fått bli på bekostnad av att pappan bytte sovrum! För i Frankrike är det i princip tvärtom, känner nog ingen som låtit bebisen sova i föräldrarnas rum (ens om man ammar)- i samma säng ska vi bara inte tala om. Jo, hade en kompis vars bebis sov i samma rum de första tre veckorna, men det gjorde kompisen mer orolig att ha henne så nära, än att ha henne i ett annat rum.
När det sedan kan vara läge att ge barnet ett eget rum (om man har möjlighet till det) varierar säkert oerhört. Tvåan flyttade jag in i eget rum när hon var fyra månader, även om jag fortsatte att nattamma tills hon var 18 månader. Sedan sov/somnade hon jättebra i eget rum tills hon var 3,5 år. Nu vill hon sova i min säng igen.
Skicka en kommentar