fredag, juni 01, 2007

Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel?

Dagens debattartikel i DN är bland det dummaste jag läst. Jag såg att massvis med bloggare redan kommenterat, men jag har inte läst vad någon annan skriver utan här kommer mina kommentarer.

Artikeln heter "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel"

Ska lagar stiftas för att tillgodose vuxnas intressen och krav, eller för att skydda barnets (den svagaste partens) intressen och rättigheter? ........
.......äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".
Här säger man alltså att olikkönade par alltid är bättre föräldrar än samkönade. Undrar om det även gäller i de fall där pappan slår mamman, eller där båda de olikkönade föräldrarna är narkomaner?

att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.
Undrar om mitt äktenskap borde ogiltigförklaras? Jag kan ju inte reproducera mig.

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.
Även jag och min man måste ha en tredje part inblandade (en läkare) för att reproducera oss.

Så länge äktenskapsbegreppet förblir i sin nuvarande form innebär det också, enligt den franska utredningen, att faderskapspresumtionen kan bevaras och att äktenskapet därmed kan sammanlänka föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala.
Återigen, är ett olikkönat föräldrarpar alltid det bästa för barnet? Det finns tusentals par som är gifta och är av olika kön som inte klarar av den sociala delen i barnuppfostran. Enligt mig borde alla barn få växa upp med vuxna människor i sin närhet som älskar dem och som har förmåga att ta hand om och uppfostra barnen. Om de vuxna sedan lever ensamma eller tre personer av samma kön tillsammans är helt oviktigt i sammanhanget.

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.
Gör det? I så fall borde alla äktenskap där det av olika skäl aldrig blir några barn också förbjudas.

En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.
Annars brukar man skrika väldigt högt om att de som kommer hit ska integreras i Sverige och följa svenska lagar och traditioner. Inte tar man hänsym till andra kulturer när man stiftar lagar om könsstympning av flickor. Varför ska man helt plötsligt ta efter förtryckarskulturers diskrininering här i Sverige?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet! Jag blev också alldeles förfärad när jag läste debattartikeln imorse. Mina tankar liknar dina i mångt och mycket. Förstår överhuvudtaget inte vad det är som är så himla heligt med äktenskapet att det måste försvaras på detta sätt. Och mot vad?!?

Jag är inte tokliberal i alla frågor, exempelvis tog jag intryck av debatten om homoadoptioner när alla instanser som representerade barnen röstade emot. Att vara internationellt adopterad och barn till homosexuella föräldrar kanske är ett stigma för mycket. (Å andra sidan kan jag inte tänka mig att ens förmåga att vara en bra förälder definieras av ens sexualitet.) Jag tycker heller inte att det är självklart att lesbiska par ska få insemination och IVF bekostat av statliga medel. De medlen ska räcka till så mycket. Och så vidare.

Men detta, det var verkligen bakåtsträvande!

/Helga

nylsa sa...

Kattmamman, håller fullständigt med dig, ett trist och fruktansvärt stockkonservativt debattinlägg i DN av KD och dess gelikar.

Helga, jag förstår inte varför just lesbiska inte skulle ha samma rätt som andra att få hjälp med insemination och IVF. Vi är inte en annan sorts människor och våra skattepengar borde inte vara mindre värda än någon annans, så varför är det just oss som pengarna inte ska räcka till?

Anonym sa...

Hej Nylsa,
Jag tycker inte att det är självklart, skrev jag. Det är inte en fråga som driver mig upp på barrikaderna.

Jag tänker ungefär såhär: ingen har rätt till barn. Jag blir direkt på dåligt humör när det snackas om rättigheter vad gäller att få barn på vilket sätt det vara må, IVF, insemination, adoption, vare sig föräldrarna är homo- eller heterosexuella.

Den skattebekostade sjukvården ska i första hand åtgärda sjukdomar, och infertilitet (definitionen är ungefär oförmåga att bli gravid efter en viss tid med regelbundna samlag) räknas som en sådan. Att sakna en manlig partner som kan göra en gravid tycker jag inte är en sjukdom som berättigar till hjälp från staten. Däremot har jag inget emot att det ska finnas privata alternativ. Många (däribland jag själv) får vända sig till de privata klinikerna när landstingens resurser inte räcker till.

Hur resonerar du kring barnlängtande män (oavsett sexualitet) som inte har någon kvinna att göra barn med, borde inte de också få hjälp?

Detta skrevs snabbt och lite tillyxad och jag vill göra klart att jag inte avser att såra någon med detta. Jag har stor förståelse för barnlängtan hos alla oavsett civilstånd eller sexualitet. Jag tycker att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Men som sagt, att få barn kan aldrig vara en rättighet.

Kattmamman, förlåt att jag slängde ut en brandfackla och kapade ditt kommentarsfält. Hojta till om du vill att jag ska vara tyst!

Hälsningar Helga

nylsa sa...

Helga, vi ska nog inte ha den här diskussionen i Kattmammans kommentarer öven om jag tycker att den är viktig. Tror att jag förstår hur du tänker ang infertilitet/sjukdom, men jag håller inte med.

Jag skrev inte något om någons rätt till barn, jag skrev "samma rätt som andra att få hjälp med insemination och IVF".

Sorry Kattmamman, jag ska inte fortsätta översvämma ditt kommentarsfält om det här, skriver om det hos mig själv istället.

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Ni får gärna debattera i mitt kommentatorfält. :-)

Nu ska jag skriva ett nytt inlägg med mina åsikter i frågan.