Nu har jag fått en läkartid till klockan två i eftermiddag.
Jag måste få något att sova på, så att jag kan bryta den här galna cirkeln. Eventuellt får jag låta bli nattamningen. Det blir tungt för Kattpappan, men han är ju föräldrarledig nu, så det får gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vad skönt att du ska kolla upp det. Mn kan ju inte fungera om man inte sover. Hoppas du hamnar hos en bra läkare.
Anna-Bell
jag är ju som du, i det här fallet, tror jag. Vadå tungt för pappan, han är väl pappaldeig? Är du som jag? som curlar för bebispappan och plockar fram allt så han ska slippa tänka själv ;) Hoppas inte.... för jag är SÅ himla jobbig. Kram
Usch vännen, det låter inte bra med din brist på sömn. Hoppas du får bra hjälp i eftermiddag. KRAM Helena
Du håller inte på att bli galen, du ska inte jobba på ICA, du kommer att klara av det...
Men utan sömn kan man agera på snudd psykostiskt utan att för den skull vara det. Man börjar stressa runt hela tiden... För att verka normal när man inte är det. Tro mig - jag är en helt vettig människa. Men förändra något stort och jag slutar sova. Och beter mig knepigare och knepigare tills jag just får hjälp att bryta cirkeln. Jag hoppas att du får den hjälpen nu, att det fungerar och att du kan tro på att du är vettig igen...
Kära vän,
Visst klarar du av att plugga. Det gäller bara, som du så klokt skriver, att bryta cirkeln.
Det ÄR en ny och jobbig situation att klara av sitt vardagsliv och vara mamma. Det är inte konstigt att du blir stressad och att sömnen blir lidande. Det är inte bestående och du är inte alls galen.
Jag skulle tro att det är bra för dig att inte nattamma. Man sover ju lättare när man ligger och vet att barnet ska vakna och att man ska amma. Lillkatten är alla gånger nog stor att klara sig utan att ammas på natten. Det går fort att vänja av dem vid det. Han behöver faktiskt inte mat vid den tiden och du behöver sova för att orka vara mamma och njuta av honom. For oss tog det tre nätter att meddelst rumpbuff lära gumman att somna om utan att ammas.
Kram
Anna
PS Jag ammar fortfarande (Lilla My är 1 år och 3 månader nu) och jag kommer att fortsätta i all evighet känns det som! Bara inte just på nätterna.
En sak till:
Hur är det med samsovning och sömnproblem då? Du kanske behöver några nätter i en alldeles egen säng med bara tyst och mörkt och öronproppar. Eller en bok att lyssna på.
Bra, bra, bra! Jag har inte velat tjata om det, men ibland får man kasta sina föresatser överbord. Visst är det bra på alla sätt att amma, men Lillkatten behöver en fungerande mamma också och en sådan måste få sova.
Jag kan intyga att man snabbt blir tokig av sömnproblem, jag tycker att det är fantastiskt att du har hållit ihop så länge.
Hoppas det var en vettig läkare du träffade!
Du har ju en superpappa till Kattungen, han klarar säkert att fixa nätterna även om hans bröst är lite tomma!
Jättebra att du söker hjälp. Lycka till nu!
Sömnlöshet kan verkligen driva en till vansinnets brant.
Skicka en kommentar