I min serie av dumma kommentarer och frågor på temat "dela-lika-på-föräldrarledigheten" har vi nu kommit till.
- Oj ska din man vara hemma i nio månader. Vad jobbar han med som kan göra så?
Vad jobbar alla kvinnor som kan vara hemma betydligt längre än nio månader undrar jag, men sa det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Det var ju så dumt sagt att det var nästan pinsamt!
*asg* Ja det är nästan lika bra som att alla män på min arbetsplats inte har råd att vara föräldralediga mer än 2 månader (nåja något undantag finns)eftersom vi är så pass högavlönade.
Det roliga är bara att den logiken funkar bara när det är mannen som tjänar mest. För alla familjer jag känner där kvinnan tjänar betydligt mer så har man iaf råd att den med högst lön är hemma minst 8 - 10 månader.
Men pengarna är väl ett bra argument att ta till antar jag :-)
Ja jag säger då det...
jisses, det är inte underligt att världen ser ut som den gör, ändå. Och många gånger är det ju faktiskt kvinnor som kläcker ur sig dessa konstiga saker.
Men visst, alla har rätt till sin åsikt.
Nåt jag tycker är väldans intressant är att man som blivande/mamma aldrig (?) får frågan om föräldraledighet. Svaret är liksom givet.
Vilket är dödstrist tycker jag för jag har övat in ett riktigt trovärdigt "Jaaae... ..jag kommer nog ta mina mammamånader i alla fall..." Bara för att retas.
Men ingen frågar ju så jag inte retas utan hamnar istället i långa utläggningar om varför 50/50 är så bra.
men åååååååååh, gud så korkat.
egentligen är det synd att man inte har en extra energipåse att ta av för sådana tillfällen, för fajterna måste tas,men man orkar ju fan (ursäkta!) inte uppfostra hela världen...
Men herregud. Det var nog en av de värre man hört. Bottennotering.
Tack för en bra blogg, hittade hit av en slump och läser ofta.
/elin
Gud så tröttsamt med alla fördomar om hur saker och ting ska vara. Som om allting som görs är enligt ett särskilt mönster anpassat för alla människor. Jävla nötter.
Förlåt en dum fråga, men jag har ju varit borta från Svedala i väääldigt många år så jag vet inte hur det är längre...
Kan arbetsgivaren inte vägra en man en lång föräldrarledighet?
För då förstår jag det dumma i komentaren. Men OM det inte är så självklart att arbetsgivaren godkänner det (som här där jag bor t ex), ja då är kommentaren inte såå knäpp...
Ååååh, såå piiiinsamt!!! Stackarsstackars människa till att vara grund!
Åh, jag rodnar!
Ehm... Jag vet inte ens om det går att svara på det. Vad ska jag göra då? Jag har inte världens mest ledighetsbefrämjande arbete. Ska jag ta hänsyn till det och lämna min en-månadsbebis på dagis? (det är vad verksamheten är byggd att klara - en månads semester) *fnyser*
Jag är GRYMT imponerad av dig. Så är det. För jag vet att du har rätt. Jag vet att jag tror att barn behöver vara tillsammans med och utveckla vardagsrelation till båda sina föräldrar, om det har två. Det svåra skulle vara att genomföra det. Och det gör du. Därför är jag imponerad. Jag hittade en flyktdörr...
Jag blir helt rabiat när högavlönade hävdar att de inte har råd för att pappan tjänar så mycket och skulle förlora så mycket på att vara föräldraledig. Om man tjänar så mycket att det blir en stor förlust att vara hemma, ja då har man fan råd. Att de sen tycker att de ska ha rätt att ha en extremt hög levnadsstandard och att det på något vis är någon annans fel att de skaffade barn och att det inte ska märkas i deras budget är ju bara så vidrigt och äckligt att dessa människor borde förbjudas ha barn. Att värdera city-jeepen högre än en nära kontakt med sina barn, eller fina villan eller dyra kläderna eller vad det nu är som är så viktigt. För på något sätt hankar sig faktiskt det ensamstående vårdbiträdet fram på en bråkdel av dessa människors föräldrapeng. Ekonomiska argument från högavlönade kommer jag aldrig att acceptera!
Skicka en kommentar