Bara sprutor och ingen IVF?

Det här är ett svar på en fråga i en kommentar.

Till skillnad från många andra som är infertila vet jag precis vad som är fel i vårt fall. Jag har PCOs, som hos mig yttrar sig som helt utebliven ägglossning.

Allt fungerar alltså perfekt hos mig utom att det aldrig finns några ägg redo att möta spermier, oavsett hur bra spermierna är.

Med sprutor kan man framkalla ägglossning, och sedan kan vi köra på alldeles själva i sängen (eller var vi nu kan vara utan att väcka ett stycke Lillkatt) och har lika stor chans som vem som helst att lyckas.

Fördelen med det här är att det är landstingsfinansierat fast vi redan har barn. Nackdelen är att sannolikheten att lyckas inte är så hög, det är ju helt normalt att få försöka 12 gånger innan det lyckas. Och det är inte roligare att hålla på med sprutorna för att det inte kommer något äggplock, snarare mycket jobbigare, för här gäller det att få till rätt dos. Blir dosen för låg, blir det inga ägg, blir den för hög blir det för många ägg och fler än två ägg leder ofelbart till avbrutet försök, och vid avbrutet försök måste jag starta om kroppen igen med gestapuran, som jag verkligen mår dåligt av. Skillnaden mellan inga ägg och alldeles för många ligger i någon droppe, så det är inte lätt att hamna rätt.