Jag är en förlossningsfascist.
Bara man är väl förberedd och har gått profylaxkurs så klarar man av att föda barn helt utan smärtlindring är min devis. I alla fall om inga komplikationer tillstår.
Fast jag vet ju att det inte är så. Jag hade bara tur.
Jag har en graviditetsdevis också. Om man fortsätter att träna och äta bra så mår man mycket bättre. Själv slutade jag träna i vecka 6 eftersom jag mådde så otroligt illa.. Men det har jag glömt bort nu, och tänker att nästa gång då ska jag minsann äta sunt och träna mycket hela graviditeten. (Om det nu blir någon nästa gång)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Låter så fasansfullt jobbigt med din sömn. Hoppas att du kommer att få hjälp snart så att du orkar.
Och det där med förlossning och graviditet har jag också en massa deviser om. Men jag hade nog också mest tur. Tror jag.
GRATTIS PÅ DIN DAG!!!
Stämmer på mig :-)
Men jag tror att det två teorierna samverkade för mig. Jag förberedde mig bra inför förlossningen med ettan men hade jag inte varit vältränad hade jag nog inte orkat för det tog tiiiiiiiid. Vet att bm frågade mig en massa gånger om jag inte behövde ligga ner och vila, om jag inte var trött i benen men det gick bra.
Jag ser otroligt stora fördelar av att träna när jag är gravid. Men det är lite jobbigt psykiskt att träna i motvind. Det blir ju liksom inte bättre och roligare utan det är 40 veckor med sämre och sämre resultat :-)
Sen har jag haft tur, jag har inte mått illa och på så sätt kunnat behålla precis de matvanor jag hade innan jag blev gravid. Med vettig mat i vettiga mängder orkar man ju träna också.
Jag springer/cyklar/simmar och styrketränar som gravid och springandet funkade till v 37 med ettan men med tvåan och nu trean så kommer jag inte komma så långt p g a fogarna. Men jag springer så länge det känns bra. Cykla kunde jag göra hela tiden (köpte en spinningcykel på rusta) och även styrketräningen och simningen.
Jag är noga med axlar och rygg som är lätt att få ont i när man är gravid och ammar.
Så mitt råd är att göra ditt bästa för att hålla igång om det blir en nästa gång. Det är motigt ibland men väl värt det. Men det kräver ju förståss att du inte ligger och kräks konstant för då orkar man ju inte träna.
Hmm... aldrig mer en vaginal förlossning för min del. Får fortfarande ångest bara jag tänker på det.
Blir det en andra gång för mig så tänker jag liksom du, att då jävlar ska jag minsann träna, äta nyttigt och inte gå upp några 22 kilo!
Visst kan man träna fast man är gravid men jag tycker att det känns lite hysteriskt med människor som är jättegravida och som fortfarande kör på gymmet.Fattar inte varför man inte kan tagga ner lite...
Anna-Bell
Till Anna-Bell.
Varför är det hysteriskt? Jag tycker det är sunt. Man lägger ju träningen på en nivå man orkar med och det är väl jättebra att hålla kroppen i form även mot slutet. Taggat ner har man som regel redan gjort, det är inte ens i närheten av den nivån man tränade på innan. Gymet kan vara ett jättebra alternativ om man har ont i fogarna och inte kan gå någon längre sträcka längre.
Till Ida:
Min spontana känsla var att det verkar hysteriskt om man som höggravid kör på gymet. Är det ok att tycka så? Jag vet att det är bra att röra på sig men tycker att det är sorgligt om man inte har förmågan att ta det lugnt men det ena utesluter ju inte det andra.
Orkar inte ha något försvarstal för egentligen bryr jag mig inte om folk springer lopp eller ligger på sofflocket och äter praliner.
Man gör det som känns bäst för en själv. Så klart.
Anna-Bell
Skicka en kommentar