Lilla katten verkar inte ha ont någonstans. Hon äter bra, sitter gärna i knät och spinner och verkar allmänt nöjd med livet.
Hon är fortfarande lika vinglig som förrut. Vi inbillar oss ibland att det är bättre, men det är just bara inbillning.
Just nu är kisse ensam i arbetsrummet utan de andra katterna, och här går det som sagt bra. Men jag är osäker på hur det ska gå tillsammans med de andra katterna. Hennes dotter är inte särskilt snäll mot henne, och kan hon inte röra sig normalt kommer hon nog att få för mycket stryk.
Min syster kan upplåta sitt hem några månader åt lilla dottern, så att sjuka katten får ett tag på sig att prova att röra sig i huset trots vingel. Kanske fungerar det att leva så.
Det är så svårt att veta vad som är etiskt rätt, och när kisse lider, eller mår bra. Hoppas veterinären kan hjälpa till att reda ut våra tankar, på tisdag när vi ska dit.
söndag, december 02, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Svårt och jobbigt.
Kan bara säga KRAM
Din kisse är lycklig som har en så fin matte.
håller med Anna. toppenmatte!
min kisse kom och sov på min arm inatt. länge sedan sist. kan inte släppa känslan av att hon vet. på något sätt.
Skicka en kommentar